Medan Zlatan och grabbarna sparkade boll igår så fattade jag ett beslut om att slänga min älsklingströja i soporna. Det hade inte på något vis med vartannat att göra, men det föll sig så. Att jag satt och passade på att laga kläder och vara allmänt huslig under fotbollen, för en genomsnittlig match består trots allt av uppskattningsvis 5 minuters spänning och 85 minuters tröstlöst harvande på mittfältet med långa passningar i djupled som ska löpas ikapp i vad som känns som ultrarapid. Och så ramlar någon i vinddraget och ligger och vrider sig i plågor i timmar. Inte konstigt att det kan gå en hel match utan att det blir ett enda mål. Man får ju mycket annat gjort under 90 minuter. Och så är man ju "duktig" samtidigt, som Stefan sa när vi diskuterade vilka hushållssysslor som är lämpliga att utföra under ett mästerskap i fikarummet igår.
Den, min älsklingströja alltså, var så tunnsliten och trasig att det inte gick att laga den på ett värdigt sätt längre. Och även om det sved i hjärtat så känns det av någon anledning inte riktigt lockande att se ut som en baglady. Längre. Jag antar att det är en fråga om mognad.
Jag kom fram till att jag haft tröjan i min ägo sedan omkring 1989. Så det var en svår skilsmässa, men nu är det i alla fall över. Som vi brukar säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar