Tidigt i morse ringde Linda mig och undrade om jag kunde komma över med en liten stjärnmejsel, för ett plastark hade satt sig på tvären i lamineringsmaskinen. Jag ilade till hjälp, fast det visade sig inte vara mycket bevänt med den hjälpen. En lamineringsmaskin är ihopsatt med ett oväntat stort antal skruvar som inte syns. De bara märks, och själva konstruktionen verkar i övrigt vara rätt bräcklig och ser inte ut att tåla alltför mycket våld, vilket annars är en lösning som ligger nära till hands i sådana här situationer.
Linda och jag kände att vi inte riktigt ville gå till historien som personerna som gav lamineringsmaskinen dödsstöten, så vi ringde efter moraliskt stöd i form av Patrik. Med gemensamma krafter lyckades vi sedan skruva isär det lilla aset och bända loss saker ur innandömet så att plastarket kunde slitas loss med hjälp av Patriks och min sammanlagda råstyrka. Sedan återstod bara att pussla ihop alla kretskort och grejer som finns inuti en lamineringsmaskin och skruva ihop den igen. Vi brände oss lite på fingrarna under själva operationen, men jag har nyligen sprängt Björns budget genom att köpa en massa jättebra brännskadegrejer. Han vet inte om det än, så det är lika bra att de tar slut innan fakturan kommer.
Vi skildes åt och Linda skulle fortsätta med sina lamineringsgöromål. Kort efter det att hon anslutit lamineringsapparaten till väggurtaget blev hela stället strömlöst och alla bara "shit, nu har det blivit kortslutning i lamineringsapparaten". Det visade sig sedan vara ett stömavbrott som drabbade halva stan. Men en kort stund var vi ganska övertygade om att det var vår operation som hade orsakat ett kraftigt spänningsfall i hela södra Sverige. Det var lite kallsvettigt ett tag innan sanningen uppdagades.
Nästan alla våra dörrar på jobbet är elektriska, så alla blev instängda på lite varierande ställen. Stefan blev till exempel instängd i omklädningsrummet och fick klättra ut genom ett fönster. Det skulle jag ha velat se, men jag var instängd i en annan byggnad. Fast där fanns faktiskt en gammaldags dörr som man kan forcera med handkraft, så det var inte särskilt spännande.
Strömmen kom tillbaks efter några minuter, men ingenting fungerade som det skulle på hela förmiddagen. Alla datorer spelade döda och värmepannan föll i koma så att inomhustemperaturen raskt sjönkt till 11 grader. Tack och lov fungerade kaffeautomaten som den skulle i alla fall.
Det moderna samhället är rätt klent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar