I ett sovrum i centrum av Moskva

Jag tänkte spä på min allmänbildning med en liten distanskurs i höst, så jag sköt in en ansökan från höften och tänkte att man nog inte behövde göra så mycket mer. På den tiden när man var student så var man ju på något vis inne i systemet och bara gled in på alla kurser som fanns i hela världen. Till och med kurser som man inte ens var behörig att söka. Jag har snackat mig in på både det ena och det andra, kan jag säga. Det är kanske inte att rekommendera, men det går.

Men nu, när man varit borta några år är det plötsligt kalla handen. Nu ska man bifoga sina gymnasiebetyg till ansökan. Man kan ju tycka att alla ens miljoner högskolepoäng borde finnas registrerade någonstans. Vi lever ju ändå på 2000-talet. Men nej då, en vidimerad papperskopia av ens gymnasiebetyg skulle det vara.

Och när jag satt och donade med detta upptäckte jag att jag supit bort mitt betyg i matte E. Inte för att jag på något sätt behöver det till den här kursen, och det går säkert att ordna fram ett nytt. Är det några jag litar på kan hjälpa en så är det Komvux. Men ändå. Ett matte E-betyg borde inte bara få försvinna på det där viset.

Det känns nästan lite sorgligt. Jag var tvungen att ta fram boken och snyfta lite nostalgiskt över poesi som om z = x + iy, så är e^z = e^x x e^iy där e^iy = cos y + i sin y.

Those were the days.