Det lönar sig att göra jazziga improvisationer på frankeringsmaskinen. Jag skickade mitt jättekuvert i onsdags eftermiddag och på mindre än 48 timmar hade försändelsen tågat i motsatt riktning över Stora Bält och nått mottagaren i Langeland. Det kallar jag snabba ryck, men jag antar att hela brevbärarkåren stod stumma i beundran över detta imponerande jätteporto och behandlade det som en superexpressförsändelse som innehöll hela meningen med livet, universum och allting*. Förmodligen fick jättebrevet åka i egen bil, och Kenny Bräck kallades in som chaufför. All trafik på motorvägarna stängdes av och poliseskort banade väg för postbilen genom städerna. Så måste det nästan ha gått till.
Idag lyckades jag för övrigt lite bättre vid frankeringsmaskinen. Då kostade det bara 19 kronor när jag tryckte på den ödesmättade "Valt porto"-knappen. Först kändes det bra, men nu misstänker jag starkt att brevbärarna kommer att fnysa åt ett så ynkligt porto och söla med flit. Stanna vid alla vägkrogar som finns i hela Europa på vägen ner till Belgien och supa sig redlöst berusade. De beräkas vara framme någon gång under senhösten 2010.
Tänk att allting ska vara så besvärligt hela tiden.
* Som alla säkert vet: 42.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar