lördag 9 februari 2008

Those who have the youth have the future

Jag har precis sett filmen "Att göra en pudel", som nästan fick mig att undra om det inte hade varit bättre att se melodifestivalen i alla fall. Nej, jag skämtar bara. Men "Att göra en pudel" var en orgie i förutsägbar handling och klyschor. Och jag avskyr verkligen Lena Nyman nästan mer än någon annan skådespelare, och dessutom påminner Niklas Engdahl till utseendet extremt mycket om en kille som var med i samma gäng som jag en gång i tiden.

Eller "var med" var kanske att ta i, men han ville väldigt gärna vara med i samma gäng. Han var kanske 13 år och vi andra var någonstans mellan 16 och 20 och fann honom otroligt störig och lillgammal. Det gick helt enkelt inte att bli av med honom, jämt dök han upp i alla möjliga sammanhang och mässade barnsliga förnumstigheter och vägrade förstå att det till exempel inte var möjligt att krossa kapitalismen genom att ersätta mynt och sedlar med potatis och andra rotfrukter. Det värsta med honom var att han ständigt och jämt ängslades över huruvida han skulle lyckas få full ATP eller ej, och detta var när han gick på högstadiet, och alla vi andra tyckte att vi var fria andar som levde för stunden och tog livet med en klackspark. Fatta vilken jobbig kille.


Det enda sättet att bli kvitt honom verkade vara att taga honom av daga. Vi fantiserade ofta om olika sätt att döda honom på, men det blev ju aldrig någonting med det. Fast sedan flyttade han, så vi slapp göra slag i saken på allvar. Ingen hörde någonsin av honom och alla var lika glada för det.

Fast nu undrar jag lite vart han egentligen tog vägen. Kan han ha bytt namn till Niklas Engdahl? Det verkar vara fullt möjligt. Hoppas han har koll på sina pensionsfonder i så fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar