"Lök utan tårar skapad", skriver tidningen Metro och man bara undrar när en lök med tårar senast skådades. Har någon sett en storgråtande lök ligga och hulka övergivet på Icas grönsaksavdelning?
Vidare skriver man att forskare lyckats lösa "ett av mänsklighetens största dilemman: Hur man slipper gråta när man skär lök".
Det har gjorts genom att med genteknik stänga av enzymet som får oss att gråta i löken, står det i artikeln, som verkar vara skriven av en sjuåring.
I min värld är ett dilemma synonymt med en valsituation där båda alternativen är lika dåliga, och "enzymet som får oss att gråta i löken" är ett så skrattretande exempel på syftningsfel att det kunde vara hämtat ur en språklära.
Har tidningen Metro inga krav på sina journalister? Eller är det en praoa har fått fria händer nu igen? Det känns som om praorna är på väg att ta över världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar