Jag ser mp3-hörlurar som en slags förbrukningsvaror och förväntar mig inte att de ska hålla i evigheter. Men nu har jag förbrukat sådär fem par Koss Spark The Plug på ett drygt år och börjar undra om det inte är att överskrida kvoten en aning. Det är sjukt bra ljud, men de håller ju inte för normal användning, det vill säga att alternera mellan att ligga ihopknölade i en ficka eller utsättas för väder, vind och en hel del svett (jag har sladden under kläderna när jag tränar så att den inte ska fastna någonstans, för den i intresseklubben som känner för att göra en liten anteckning om det).
Nu har jag övergivit Koss till förmån för Philips In-Ear, mest för att jag inte orkade gå till Kjell & Co när Clas Ohlsson låg mitt framför näsan på mig. Det känns nästan som ett svek, men Koss får faktiskt skylla sig själva. Nu återstår att se om det lönar sig att vara otrogen.
Sedan satte jag The road to Santiago med Oysterband på repeat hela vägen hem från stan. I min trasiga Kosslur, för alla hörlurar är förpackade i någon slags extremt tjock och seg plast, de är liksom hermetiskt tillslutna och går endast att öppna med hjälp av kärnvapen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar