Då och då, kanske en gång vartannat år, känner jag att inspirationen tryter i köket, och då brukar jag bota mig själv genom att köpa en ny kokbok. Jag följer nästan aldrig några recept, men jag tänker att man kan ju bläddra och titta på bilderna i alla fall, och sedan glömmer jag att jag inte har någon inspiration. Eller något sånt.
Den senaste kokboken var Paolo Robertos "Mina fastrars mat". Jag läste den och förlät genast Paolo för den flygande italienaren. Det var en riktigt mysig bok där Paolo rekommenderar smaker som passar ihop "som en hand i en boxhandske", varnar omtänksamt för stänk av het olja när man ska fritera och ber läsaren att för hans hälsas skull inte skvallra för fastrarna för att han bytt ut karljohanssvampen mot kantareller i ett av deras recept. Allt varvat med små berättelser om släkten Robertos öden och äventyr. Jag är nöjd med mitt köp. Vem vet, jag kanske till och med kommer att laga någon av rätterna.
Det finns ju förresten en maträtt som heter Flygande Jacob. Nu tycker jag att det är dags att Paolo gör sin egen variant av den, och den kan lämpligen heta Flygande Italienaren. För den där andra varianten, den känns fortfarande helt omänsklig och borde läggas ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar