Jag känner att jag nog borde bli lite bättre på fåglar. Jag har ju ändå läst en massa biologi, fast jag gick aldrig färdigt fågel- och fiskkursen, så jag kan bara det som är mitt emellan. Det är i och för sig inte så illa, men jag känner att det finns luckor i min allmänbildning som borde täppas till.
Fågelkursen med tillhörande läten var något av ett hår av hin, och även fiskkursen kändes som ett fullkomligt oöverstigligt hinder. Vi skulle lära oss 50 fiskar, och jag och min kompis kunde bara typ...guppy, och den var inte ens med. Vi bestämde oss för att systematiskt ta oss igenom läroboken genom att plugga in en fisk om dagen. Jag kan avslöja att vi aldrig ens kom så långt som till abborre, för fiskboken gick inte i alfabetisk ordning utan började med den mest primitiva ordningen, familjen pirålar. Pirålen är typ en blind broskslamsa som tillbringar sitt liv med att ligga nedgrävd i bottensediment och äta as. Den börjar sitt liv som hane, sedan blir den hermafrodit och avslutar sitt liv som hona. Det vore kanske en inkarnation att fundera över för den som önskar ständigt unga älskare.
Fiskar har i alla fall väldigt fantasieggande namn och man kan verkligen undra hur de som namngivit de olika arterna har tänkt. Eller vad sägs om Tvåfläcklig dubbelsugare, Blåkäft, Slampiskare, Håkäring, Skoläst, Prästfisk, Sillkung, Krumnosig havsnål, Klykskrabb, Paddulk, Tjockläppad multe, Spetsstjärtat långebarn, Jeffeys smörbult och Randig sjökock? Alla hämtade ur boken "Fiskar i färg". Vem som helst fattar väl att det är fullständigt omöjligt att lära sig 50 fiskar med sådana namn utan att i det närmaste skratta ihjäl sig.
Men jag kan i alla fall guppy och pirål, så man kan ju säga att fiskkursen ökade mina kunskaper med 100 %. Det är inte så illa. Man skulle faktiskt kunna säga att jag lärt mig väldigt mycket om fiskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar