Livsandarna återvänder. När jag hade varit i affären och införskaffat rekvisita för att ligga i soffan och tycka synd om mig själv hela långa dagen så kände jag att det nog inte var så synd om mig längre. Dock är denna dag vikt för självömkan, så jag ska strax börja med det igen.
Min vandring genom Ica Kvantums lokaler var en studie i törst. Det är höjden av hillbilly att ifrågasätta varför man kan vara törstig när man drack så mycket dagen före dagen efter, när man istället borde tänka mer på Henles slinga och funktioner kring reglering av antidiuretiskt hormon och sånt där.
Jag kände mig nästan som Robert och Arvid i Nybyggarna, när de var vilse i öknen. Så stor var min törst och så ändlös kändes vandringen inne på Ica Kvantum. Det var ytterst nära att jag ryckte till mig en flaska miljöfientligt vatten och halsade den på stående fot, men så tänkte jag på hur det gick för Arvid när han gjorde såna där ogenomtänkta handlingar under törstens inverkan och besinnade mig och led tappert under hela hemvägen (800 meter).
Jag är i det närmaste att betrakta som en hjälte nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar