Were heavy duty

Nyligen såg jag ett avsnitt av SVT:s nya dramaserie Andra Avenyn. Eller den är kanske inte så ny längre, jag vet inte så noga. Jag har slötittat sporadiskt på kanske tre avsnitt, och nu i helgen såg jag ytterligare ett par stycken. Det är mycket dåligt och mycket pinsamt, speciellt scener med en svensklärare som tror att han har huvudrollen i Döda Poeters Sällskap. Då måste jag hålla en liten kudde framför ansiktet för att härda ut, det är värre än att se skräckfilm.

 I något av avsnitten fanns en scen där det hettade till mellan två unga snygga killar varav den ene var bög och den andre inte var det. Eller han visste i alla fall inte om det, och hans intet ont anande flickvän dök naturligtvis upp mitt i en intim scen, för om alla knackade och inväntade svar så skulle det inte bli många intriger gjorda i såpfabriken. 

Vilket påminner mig ett tillfälle i mitten av nittiotalet när Kyssen var samtalsämnet på allas läppar. Alltså den mellan Rederiet-Micki och en annan karl, för det var första gången något sådant visades i SVT. På bästa sändningstid och finansierad av licens- och skattepengar, så det är klart att folk var tvungna att ha en åsikt. Fast nu på det världsvana 2000-talet när alla har sett och hört allt minst en miljon gånger skulle väl ingen direkt lyfta ett ögonbryn för en sådan sak. Men då var det någonting man talade med varandra om som något snudd på sensationellt.  

Fast jag undrar. Om nu syftet med detta var att visa att homosexuella män är så vanliga och tjosan och hejsan med hela världen att de smidigt låter sig infogas i vilken tv-såpa som helst, varför väljer man då en pellejöns som Rederiet-Micki som representant för denna grupp? Kunde de inte tagit en rejäl karl i stil med Rob Halford istället? Om jag var bög skulle jag hellre förgås än låta någon tro att jag var "en sån som han" och med "han" avse Rederiet-Micki. Det skulle ju vara som att skicka Linda Rosing som representant för Mensa. Förlåt, Linda, det var inte personligt. Fast det blev det ju ändå. Förlåt.

Och på tal om det så läste jag häromdagen om en man som bytt kön och opererat sig och genomgått hormonbehandlingar och grejer, som sedan deklarerade att hon var lesbisk. Nu vet jag inte om jag är ovanligt oupplyst och kanske i det närmaste att betrakta som efterbliven i sådana här frågor, men... känns det inte lite som att gå över ån efter vatten? 

Och slutligen vill jag veta vad Vett- och etikettboken anser vara politiskt korrekt att svara när en man frågar om man har något emot att han fantiserar om ens pojkvän. 

Det är mycket att tänka på såhär års. Nu undrar jag mest om jag har retat upp någon, för det här verkar vara ett ämne som är nästan lika känsligt som det här med köksveckor på jobbet. Vi får väl se.