Okunnighet är styrka.

Det känns som att Metrobloggen har varit trasig. Igår tog det trehundra miljoner år varje gång sidan laddades, och så kan man ju inte ha det. Jag trodde först att det var min gamla betaversion av Windows XP som satte sig på tvären och inte ville vara med längre, men av samtalet med Miss Marple II förstod jag att så var inte fallet.

Jag: Tord, har du hittat min blogg?
Tord: Nej. Eller, en fråga. Kommer du att fortsätta att skriva på samma sätt om jag säger att jag hittat den?
Jag: Hmm...Kanske inte...
Tord: Då har jag inte hittat den.
Jag: Eller jo förresten, det kommer jag nog att göra.
Tord. Då har jag hittat den.
Jag: Men allvarligt, har du eller har du inte?
Tord: Nej...Eller jo...Jag kan säga att det var den segaste bloggsidan i hela världen.
Jag: Nu vet jag att du har hittat den.

Fast nu verkar Metrobloggen ha tillfrisknat och jag är mest glad på att det inte berodde på att mitt beta-XP hade kastat in handduken, Det gjorde msn för ett tag sedan. Jag har värjt mig mot Windows Live Messenger med näbbar och klor för jag tycker inte att jag behöver en massa krafs i stil med Windows Live ID för att kolla mail och chatta om menlösa ting i vardagen med mina vänner, men Windows har harklat sig och antytt ett flertal gånger att det minsann finns en ny och fräsigare version att hämta. Fast det har jag ju ignorerat. Men i förra veckan röt Bill Gates till på skarpen och krävde att jag skulle installera Live Messenger för att alls kunna använda msn, så då blev jag ju så illa tvungen. Jävla Bill, jag tycker väl att det är min mänskliga rättighet att få bestämma vilken programversion jag vill använda på min egen dator, men nehej då, inte i sanningsministerie-Windows.

Och för ett tag sedan var jag inne på en sida där de i sniken ton påpekade att jag använde en asgammal version av Internet Explorer och snarast borde uppgradera till en nyare variant. Det ska väl dom skita i, tänkte jag först upproriskt. Fast när jag senare föll till föga och laddade ner den senaste versionen så visade det sig att den inte var kompatibel med mitt beta-XP. Så jag får väl fortsätta med mitt principiella bakåtsträvande ett tag till.

Det kändes som jag hade en miljon saker att skriva om på den tiden när det tog trehundra miljoner år för sidan att laddas, men de tycks ha runnit ut i medvetandets slasktratt. Fast det är nog bara temporärt.