Jag förstår mig inte på tribal-tatueringar. Jag tycker var och varannan människa går omkring med såna där slingriga streck som påminner om meningslöst klotter man gör i marginalen på något reklamblad medan man pratar i telefon. Hur originellt är det på en skala? Jag ska kanske inte uttala mig om hur fult jag tycker det är eftersom åtminstone en av mina egna tatueringar, från tiden då Sverige var fornstort och ungt, är skitful. Men jag ska tatuera över den vilket årtionde som helst.
Något annat jag inte förstår mig på är kinesiska tecken. Som tatueringar alltså. Eller överhuvudtaget för den delen. Men framför allt som tatueringar. Jag skulle aldrig våga tatuera in någoting på kinesiska med mindre än att minst fem av varandra oberoende experter på asiatiska språk i allmänhet och kinesiska i synnerhet hade satt sitt liv i pant på att det verkligen betydde "styrka". Fast jag hade nog inte vågat ändå, för tänk om tatueraren är lite darrig på handen och plötsligt står det istället "Fyra små rätter" över hela armen. Hur tuff är man då egentligen?
Jag har ett halssmycke med ett kinesiskt tecken på, som kamrat Drakenhierta köpt i Hongkong. Det ska enligt uppgift betyda "Buddah vakar över dig". Det tycker jag är en snäll tanke. Men jag har ändå en diffus känsla av att det precis lika gärna kan betyda "Jag är en lättlurad västerländsk turist". Och de där fem experterna som ska intyga att så inte är fallet är inte så himla lätta att skaka fram ur bekantskapskretsen. Det finns ju i och för sig gott om asiater, men när jag har mitt Buddhahalsband på mig lyser de minsann med sin frånvaro. Drakenhiertas sambo är ju i och för sig från Vietnam, men tänk om hon vill ge mig onda ögat för att Drakenhierta och jag träffas och fikar så in i vassen utan henne? Och en gång kom jag i samspråk med en kille som jag tror var från Hongkong på krogen, men jag minns av förklarliga skäl inte så noga. Man vet aldrig vad folk har för avsikter klockan 02.00 när personalen på Harrys tar på sig bistra miner och antyder att man gör bäst i att förpassa sig därifrån.
Jag får helt enkelt söka vidare. Den ständligt lika aktuella frågan: Var är Tuan*?
* Insider-skämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar