Sist vi sågs så skildes vi av murbruk och betong

Idag när jag var ute och sprang efter jobbet, för mig själv och inte i sällskap av eller som eftertrupp till de kenyanska vikingarna, så kom jag helt utan anledning att tänka på att den enda film jag sett där det har hänt att någon har klippt håret, inte för att markera någon ståndpunkt för det finns väl en och annan sådan, film alltså, och ståndpunkt med för den delen, men alltså klippt sig bara sådär som man gör till vardags, är Rosemary’s Baby. Det är ju en lite märklig detalj att ta med i en film, och så började jag fundera på om det var Roman Polanski som regisserade den eller om jag blandade ihop den med Repulsion eller om han möjligen regisserat båda*. Och det var ju en ganska märklig tanke, för så himla intresserad av film är jag ju ändå inte att jag bryr mig sådär jättemycket om vem som är regissör. Eller, jag gillar ju film, men inte sådär så att jag måste se director’s cut av precis allting eller ens tittar på extramaterialet på dvd:n. Det gör jag bara om det utlovas blunders och tabbar, och efteråt låtsas jag att jag bara gillar film noir. Nej, jag bara skämtar. Det var väl ingen som gick på det där sista?

Men annars tycker jag det räcker ganska bra med själva filmen. Fast inför premiären av Narnia så kollade jag på en dokumentär om inspelningen. Det ångrar jag lite nu, för där fick man veta att de scener som utspelar sig i Lyktskogen spelades in i ett ridhus, och de var dessutom tvungna att gräva ur hela botten för att kunna bygga upp det sådär som det skulle se ut.
De lyckades väldigt bra, något annat kan man ju inte säga. Men att gräva ut en ridhusbotten är ju snudd på helgerån. Jag är inte på något sätt expert, men att anlägga en ridhusbotten verkar vara så komplicerat att det i det närmaste borde tillägnas en egen vetenskap. Lager på lager med grus och stenmjöl och sågspån och grejer som ska komponeras ihop i lagom mängder och det ska packas och vattnas och sätta sig enligt konstens alla regler. Och så kommer det en regissör och låter gräva ut alltihop för att bygga upp en skog för filminspelning. Det gjorde nästan ont i hjärtat, och de kunde väl i allsin dar hittat någon gammal maskinhall istället om de nu bara ville ha några väggar att luta kulisserna mot.
Jag hoppas verkligen att teamet återställde allting till ursprungsskick och att ridhusets ägare fick en saftig slant i ersättning dessutom. För ingen lär väl minnas just det ridhuset i efterhand som stället där herr Tumnus kilade omkring i snön. 

Fast det kanske är en liten bockfot inristad i någon av väggarna. Tumnus was here, liksom. Jag hoppas på det.

* Nu har jag kollat och det är Roman Polanski som regisserat både Rosemary’s Baby och Repulsion. Well done, Polanski. Jag hade inte tillgång till IMDb i joggingspåret. Men som alla förstår är jag hemma nu. Egentligen hade jag ju kunnat strunta i att redovisa just den delen av tankegången, men...ja. Nu gjorde jag inte det.