I morgon börjar Idol 2007 på TV4. Om det bara fanns en enda tv-kanal och det var TV 4, och om det bara fanns ett enda tv-program och det var Idol, då skulle jag hellre slå sönder tv:n i sina beståndsdelar eller sticka ut mina egna ögon än att titta på denna programidé som är uppgrävd någonstans från botten av en präktig gödselstack.
En talangjakt är en talangjakt är en talangjakt. Det säger jag ingenting om. Men att ha en talangjakt som går ut på att förnedra unga människor som vill förverkliga sina drömmar tycker jag är att gå en bra bit över gränsen för vad som är acceptabelt. Att ha en talangjakt med en jury som inklusive den kvinnliga deltagaren utgörs av gubbsjukan personifierad är äckligt. Att ha en talangjakt där fyra socialt missanpassade riksmongon som måste ha egna komplex som är större än alla jordens länders sammanlagda skulder till Världsbanken, sitter och hånar folk som inte passar in i det som dessa självutnämnda experter anser vara det som är kommersiellt gångbart är ännu äckligare.
Men det äckligaste av allt är trots allt folk som tittar. Som tycker det här är jätteroligt. Som tycker att vadå, är folk sådär dåliga på att sjunga så får de väl fan skylla sig själva. Som tycker att ställer man upp på något sånt får man vara beredd på att höra ett och annat. Som tycker att någon måste ju tala om för folk hur dåliga de är när de inte fattar det själva.
Men nej, det måste de faktiskt inte alls göra. De där människorna som verkligen inte kan sjunga, de blir aldrig Idol 2007 eller något annat år heller. De kanske aldrig får förverkliga sina drömmar om att bli rockstjärnor, men varför ska någon tvunget känna att det är deras plikt att upplysa dem om det? De kommer kanske aldrig att få ge ut en skiva. Eller så kommer de visst att lyckas, om än inte via TV4:s förnedringprogram. För det finns musik som alla kan sjunga, och jag hoppas att de som lämnar TV4-studion med gråten i halsen efter att ha blivit utskrattade av en jury som består av personer som med all säkerhet mobbade andra redan på lågstadiet hittar en egen väg att gå. Så att de kan ge fingret åt det där slätstrukna som pressas fram ur den kommersiella köttkvarnen och som kallas musik men som saknar själ.
Men vad jag inte förstår är följande: Vad är det för fel på Tack, men nej tack? Alla uppfyller inte kravspecifikationen för Idol 2007, det fattar ju jag med och tack och lov för det säger jag, annars hade vi väl matats med mainstreampop från arla till särla och jag tycker det är alldeles fullt tillräckligt som det är. Men grejen är att om jag söker ett jobb som jag inte är kvalificerad att söka vill jag väl för fan bara ha ett artigt brev där det står Tack för visat intressen, tjänsten är tillsatt av en annan sökande. Inte bli utskrattad och hånad och utskälld för att man upptagit De Allsmäktigas dyrbara tid i några sekunder.
Visst, jag fattar ju att förnedringsgrejen är en del av själva idén, att det är "bra tv" som lockar tittare, ungefär som att man tycker det är lite synd när någon extra dumdryg deltagare blir utröstad från valfri dokusåpa. Det blir onekligen mer dynamik när någon ständigt är full, provokativ, lat eller bara allmänt dum i huvudet. Men att öppet håna någon för att den inte kan sjunga så sexigt att det passar en pigg 60-åring med meriter i heta Ola & The Janglers som plötsligt har blivit hela Sveriges pop-guru 2007 är någonting helt annat än att bara skapa "bra tv". Och tyvärr är det ju inte så enkelt som att bara skylla på en jury, för hade ingen tittat hade ju programmet lagts ner för längesen. Men det gör det ju inte. Det kommer att fortsätta att sändas så länge folk fortsätter att jubla åt mobbing på bästa sändningstid. Samtidigt som de beklagar sig över att samhällsklimatet blivit så hårt, finns det ingen som anar ett samband?
Du som tycker Idol är ett skitroligt program och tycker det är jättefestligt att nervösa tonåringar blir hånade till tårar när de tappar tonen, kom detta ihåg: Det är att tycka det är helt okej att mobba någon som inte följer givna mallar. Det är att tycka att det är helt okej att vissa har all makt och rätt i världen att få trycka ner och vara skittaskig mot den som inte är likadan som dom. Det är att tycka det är helt okej att någon tjänar snuskigt mycket pengar på att krossa folks drömmar och få dem att framstå som idioter som ens har några.
Det är hyenamentalitet på taskigaste högstadienivå och jag tycker fan det är omoraliskt att titta på det, sitta och skratta åt det, eller ännu värre försvara det. Ni borde skämmas i era tv-soffor allihop.
Har ni aldrig tänkt på att det kunde ha varit era barn som stod där, att det var deras drömmar några som utgett sig själva för att vara allsmäktiga musikförståsigpåare krossade, hånade och skrattade åt? Hade ni tyckt det var lika jävla roligt om det var era barn som grät i tv? Hade ni det? Hade ni verkligen det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar