Idag besökte jag ett bageri som drivs av maffian. Eller det gör väl egentligen inte alls, huvudfinansiär är nog snarare arbetsförmedlingens starta-eget-bidrag, men det är kanske inte så himla stor skillnad när allt kommer omkring. Hur som helst, bakom disk står ett antal svartmuskiga män som jag inbillar mig alla är släkt med varandra, och de är fruktansvärt trevliga och glada precis hela tiden. Eller åtminstone så länge det är folk i butiken, jag antar att de någon gång efter stängningsdags kan hänga med sina huvuden och mumla några ord i moll över momsinbetalningar och avskrivningar och annat som jag tror hör det egna företagandet till. Eller när någon av Don Corleones arvtagare kommer förbi och i kritiskt ton påpekar att det italienska lantbrödet inte smakar som Mama Corleones, men annars är de supertrevliga och ler bländvitt mest hela tiden och sjunger när de bakar och arbetar med fröjd precis som den glade bagaren uti San Remo stad. Jag känner nu att det här kanske inte riktigt stämmer med standardbilden av maffian, men det kan mycket väl vara en täckmantel för någon mer obskyr verksamhet.
Idag gled jag in på maffiabageriet på väg hem från jobbet och köpte några källarfranska, närmare bestämt åtta för en tia. De plockar man själv ur en stor korg och resten av bakverken säljs över disk. Eftersom jag ska få besök ikväll så tänkte jag även slå till med det som går under benämningen "något till kaffet".
Jag (håller upp påsen med källarfranska samtidigt som jag pekar på wienerbröden): Åtta såna här och två såna.
Den glade bagaren (pekar på wienerbröden med ett leende): Åtta?
Jag: Nej, två.
Den glade bagaren (med ett förklarande leende): Nej, alltså dom kallas för "åtta".
Jag: Jaha, gör dom det...Haha, jag fattade inte.
Den glade bagaren (ser superlycklig ut): Ja, det gör dom. Åttor. Du ser? (Håller pedagogiskt upp ett wienerbröd i luften) De liknar ju en åtta!
Jag: Ja...Det har du ju rätt i.
Den glade bagaren (storskrattandes): Alltså: Två åttor. Var det bra så?
Jag tar tillbaks allt jag sagt om maffian. Vartenda ord. För den här gången i alla fall. För när jag tänker på saken kan det mycket väl vara ett slags kodord inbakat i det här snacket om åttor. Visst?
▼
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar