Att sitta bakom hönsnät är inget för en örn.

Jag läste att Paolo Roberto blivit tillfrågad om han ville spela rollen som sig själv i Flickan som lekte med elden, och att han tackat ja. Det tycker jag känns bra. Jag är lite orolig inför filmatiseringen av Stieg Larssons böcker, jag tror förväntningarna kommer att vara enorma och då brukar det bli...inte riktigt lika bra. Fast det finns ju undantag. Inför premiären av Narniafilmen var jag nästan skräckslagen. Narnia är lite heligt för mig, eller inte så lite heller, och jag kommer aldrig förlåta BBC för att jag tvingades uthärda Aslan som ett gammalt dammigt tyglejon i deras filmatisering, och jag våndades mycket över hur det skulle gå att låta Disney sätta sina kommersiella huggtänder i Mästerverket. Men jag blev faktiskt inte besviken.

Men åter till Paolo Roberto. Jag tycker det är skitkul att han liksom är med som sig själv i Stieg Larssons böcker. Och det var ju en evig tur att han tackade ja, för vem skulle annars kunna spela rollen som Paolo Roberto med någon som helst trovärdighet?
Jag hyser en slags hatkärlek till Paolo Roberto. Han ger intryck av att vara både ascool och folkligt trevlig. Och så verkar han ha många strängar på sin lyra, nu har man ju ändå sett honom både bli knockad i ringen och ställa upp i politiska val, flänga runt på dansgolv* och äta upp sig och banta ner sig igen i tv, så han verkar ju ha en hygglig självdistans. Men på något sätt påminner han ändå lite om vargen i Bamse. Han låtsas vara snäll för att få vara med och leka, men innerst inne suktar han efter Knocke och Smocke och deras illasinnade upptåg. Jag tror att en mental Kungen av Kungsan står där och hånskrattar åt den nya mjuka mys-Paolo och en dag kommer han att kicka ner oss allihop med en tuff taekwondospark. Och plötsligt utan att någon vet hur det har gått till så har Staffan Hildebrand tagit över regin av filmatiseringen av Stieg Larssons böcker. Det måste ju vara den ondaste av gärningar. Snälla Paolo, se till att det inte blir så.

* En gång när jag var hemma hos Barbie så tvingade hon mig att titta på Let's Dance, och i detta avsnitt dansade Paolo Roberto rumba, tror jag det var. Hade det inte varit för Barbie så hade jag missat denna upplevelse eftersom Let's Dance är ett program jag hellre skulle klä mig i säck och aska än titta på.