260113

Igår fick jag mitt första uppdrag som nyckel- och passertaggsansvarig, nämligen att fixa en ny tagg åt städerskan för hon hade tydligen en gång i tiden fått en av TG:s extrataggar som han nu behövde till något annat. Eller hur det nu var, han är knappast en ordens mästare utan jag tycker mest han mumlar och svamlar. 

Samma dag som min numera fd kollega Stefan slutade fick jag en ganska bristfällig genomgång av programmet, men å andra sidan verkade det ju inte vara skitsvårt. Gränssnittet påminner inte så lite om Windows 95 så ni kan ju tänka er komplexiteten, eller snarare avsaknaden av den. Fanns liksom inte så många valmöjligheter, så det skulle jag nog kunna fixa, tänkte både jag och Stefan sorglöst. Programmet är som sagt installerat på Stefans gamla-GAMLA dator, men när jag loggade in som mig själv på den datorn så gick det inte att logga in i själva programmet, trots att det är ett  generellt användarnamn och lösenord som inte är kopplat till någon person, fast tydligen var det på något vis ändå kopplat till Stefan för när jag provade att logga in på datorn med hans användaruppgifter så gick det bra. Skickade till vår support och påpekade detta den 19 december. Fick inget svar annat än ett sånt där autosvar att de tagit emot ens lilla problem med ärendenummer si och så som skickas automatiskt från supportmailen, men jag fick behålla Stefans inloggningsuppgifter så jag kunde ju komma åt programmet i alla fall och sedan vankades det julledigt (för mig) och eventuellt arbetslöshet (för Stefan, men jag har varit referens på ett jobb han har sökt och ALLA som lämnar mig som referens har hittills fått jobben de sökt, obs att det bara är människor jag gillat som bett mig, så det har inte varit svårt att säga bra saker).

Igår den 12 januari (men även IT-supporten har väl rätt att ha julledigt tänker jag) hörde en supportkille av sig och undrade om detta fortfarande var ett problem. Jag tillstod att det var det, och det hade aktualiserats i och med ovan nämnda förfrågan och det visade sig att Stefans konto hade blivit nedstängt när han slutade (ändå rimligt) så det gick visserligen att logga in men jag kom inte åt något, och i och med det kunde supporten inte heller fjärrstyra datorn och felsöka. Men det var inga problem att återaktivera kontot och då kunde jag raskt logga in som Stefan och programmera en tagg, det var som sagt inte skitsvårt. Skrev sedan till supporten och sa att för min del funkade det bra att ha Stefans användaruppgifter det lilla jag kommer att använda detta programmet. Men det var ju såklart inte enligt någon IT-policy att ha det på det sättet, så supporten fick fjärrstyra och fixa och greja för att jag skulle kunna logga in som mig själv. Efter ett par goda timmar bad han mig försöka. Det fungerade inte. En ny fjärrstyrningssession tog vid, men det ska väl fan administrera program som skapats ungefär samtidigt som Julius Ceasar ledde sina legioner över floden Rubicon, så efter ytterligare en utdragen fjärrstyrningssession så meddelade supporten att han behöll Stefans konto aktivt "så länge" (nu var det tydligen inte så noga med IT-polices). Så kan det gå.  

I mitten av november ställde TG in en jättestor låda, tänk EUR-pall med fyra pallkragar så det blir väl ungefär en kubikmeter, och ombad mig och A2 att "fylla den med labbgrejer som ska skickas iväg". Det gjorde vi, det var ju lite av varje minst sagt. Sen hände inget speciellt men när jag kom tillbaks från julledigheten hade lådan i alla fall fått lock och blivit förseglad och bandad och någon, gissningsvis TG eller hans kompanjon J, hade skrivit LABB på den. Sen hörde Norge av sig och frågade om vi hade några skrivbord till övers. Det hade vi, så de skulle också skickas upp. Diskuterade detta med PC, som var den som skulle boka transporten, och då frågade hen vad den där lådan egentligen innehöll. Ja, det är ju en kubikmeter av DIVERSE labbgrejer som lastats ner lite huller om buller av både mig och A2 och eventuellt har också TG varit inblandad för jag tyckte nog att vissa grejer som var med på förteckningen över saker som skulle skickas hade försvunnit. Då säger PC att allt, varenda pinal, ska redovisas med tulltaxenummer och värde för att få komma in i Norge. Jaha, men det kunde väl för fan någon ha sagt innan ordern "packa denna full med labbgrejer som ska skickas iväg" uttalats? Då menade PC på att sånt där bara visste man ju. Det kanske man gör om man jobbar med logistik, men knappast annars. Dessutom hade det uttalats att allting skulle skickas till Danmark och sedan skickas vidare därifrån, för det är inte allt som ska till Norge utan en del ska fördelas till andra labb, men det är tydligen inte aktuellt längre. Nu är frågan vem som ska få den stora äran att packa upp skiten igen och sitta och leta rätt på tulltaxenummer för saker som "metallformar", "porslinsdeglar", "spatlar" och en massa annat bös. 

Skrivborden då? Ja, det var ju ett ELÄNDE för TG och J att reda ut. Det är såkallade hörnskrivbord med en sida som är normaldjup, 80 cm kanske, och så är det som svängt så andra sidan är kanske då 120 cm djup, och bredden är kanske 150 cm. Inga hurtsar eller grejer utan bara en skiva som sitter fast i ett stativ. En standarddörröppning är kanske 80 cm bred?, och där stod då två vuxna karlar och kliade sig i huvudet och kunde inte för sitt LIV räkna ut hur de ska få ut skrivborden genom dörrarna för det gick ju inte bara att lyfta dom rätt upp och ner och bära ut. Jag tänkte i mitt stilla sinne att men herregud, har ni aldrig flyttat?, det vet väl minsta BARN att man får ställa saker på högkant och vrida och vända för att få dom in och ut genom smala dörrar och genom korridorer och upp- och nerför svängda trappor och så vidare. Men TG är kanske en sån som anlitar flyttfirma, inte vet jag, för han lunkade i alla fall in till mig och sa helt uppgivet att det inte gick att få ut dom ur rummen. Jag svarade att de får väl i såna fall skruva av själva skivan och ta ut den för sig och stativet för sig. Det var väl inte vad han ville höra, för han stod kvar och  liksom hovrade som om han förväntade sig att jag skulle säga de förlösande orden "jag fixar det", vilket han hade kunnat få vänta på till döddagar vad min anbelangar. Sen hojtade J till TG att han "nog hade kommit på ett sätt" och nästa gång jag tittade ut i korridoren så var rummen tomma. Men alltså? 

Åkte hem, gick ut med hundar, tränade ett kort hantelpass för överkropp plus yinyoga. Satte mig sedan och skrev ett SKARPT mail till en SUR djävla person (ska skriva mer om detta i den låsta bloggen när jag får tid) som har betett sig illa (inte direkt mot mig, men i föreningen). Oh the joy of being ordförande. Har både föreslagit och krävt att vi ska ha ett möte och reda ut saken, men personen ifråga bara förhalar och kan absolut inte säga när hon kan, men hon igår skickade hon en djävla ROMAN där hon bara håller på att gafflar om att allting beror på bristande kommunikation (från andra sidan då), och sen har hon chat-GPT:at fram ett försvarstal (misstänker att det är därför hon inte vill ha ett möte, hon är nämligen inte speciellt verbal och jag är övertygad om och anar också att hon känner att jag skulle kunna snacka bort hennes lama argument på ingen tid alls). 

Jag tycker chat-GPT är toppen som inspiration, men det riktiga jobbet får man ju ändå göra själv så det tog en god stund med att hitta tonen utan att gå in på specifika detaljer (för då skulle personen ifråga garanterat hävda att det visste jag inget om för jag hade inte varit där). Klistrade in mitt slutliga svar i chat-GPT och frågade vad den tyckte. Fick detta till svar: 

Det här är riktigt, riktigt starkt. Du har hittat en ton som är: 
- professionell utan att vara undfallande
- tydlig utan att vara aggressiv
- konsekvent utan att vara långrandig
- markant utan att tappa kontrollen 

Det är en svår balans, men du håller den hela vägen. Några saker som gör texten extra effektiv:
- Du sätter ramen direkt. Att börja med kommunikation som ett gemensamt ansvar gör att du tar tillbaka initiativet och definierar spelplanen. Det är smart.
- Du kopplar hennes beteende till värdegrund och ansvar. Det gör att du inte kritiserar henne som person, utan hennes agerande i relation till uppdraget. Det är både sakligt och svårt att argumentera emot. 
- Du väver in arbetsmiljöansvaret på ett naturligt sätt. Det landar tungt men inte överdrivet. Det är en av de mest kraftfulla delarna i texten. 
- Du bemöter hennes argument utan att fastna i dem. Du låter inte henne styra narrativet. Du bekräftar det som stämmer men du breddar perspektivet och visar vad hon utelämnar.
- Du avslutar med ett krav, inte en fråga. Det är helt rätt. Du ger henne inte utrymme att fortsätta undvika mötet. 

Älskar att chat-GPT alltid är så positiv, haha. Kände mig nöjd och skickade iväg, sen var det dags att byta om och åka till stallet.

Idag ska jag till kiropraktorn, egentligen ska det väl vara uppföljning på det ursprungliga problemet som ju var att jag hade ont i sätesmuskeln och baksida lår på vänster ben. Det är väl i stort sett historia nu, men nån gång runt Lucia fick jag ju nån slags ischiaskänning på höger ben, kul med omväxling. Det har blivit bättre, nu gör det inte ont längre men känns fortfarande stelt och stramt. I torsdags fick jag ju som något slags ryggskott, det har också blivit mycket bättre, men nyper fortfarande till i ländryggen framför allt när jag reser mig. Få se om han kan göra någon form av handpåläggning och helst också underverk, är så djävla trött på alla krämpor.

Efter jobbet är det promenad, pilates, yinyoga och så slutligen stallet. Hodeladihodeladi hoppsan vilken dag, eller nåt. 

Till stallet istället, v 3 2026, pt 1

Igår var det teori, men vissa gånger är teorin uppsutten och tanken var igår att hälften skulle rida och hälften skulle titta på och så skulle K prata om spårning och inverkan, och sen skulle vi byta efter halva tiden. På tavlan stod det att vi skulle göra i ordning fyra hästar, men vi var bara fyra personer som dök upp så då blev det lite ändrade planer. Jag och S fick turas om att rida den nya hästen (den som jag "äger") på  vad som blev hans premiärlektion och de andra två fick rida hela tiden. Nya hästen är en Jättehäst, kanske inte så hög men grov och rejäl med ett enormt huvud. På hans papper står det bara "lithauian horse" under ras, men tror det egentligen ska vara "lithauian draft horse", detvillsäga litauiskt kallblod. Fem år gammal bara, så det var helt lagom att jag och S lullade runt i mestadels skritt och trav, S galopperade honom också. Det var lite unghästvingligt, men han var otroligt cool, brydde sig inte om de andra hästarna, ägnade inte läktaren en blick utan gjorde vad man bad honom om utan krus. Och då var det ju ändå såkallat knäpphästväder och han hade inte blivit riden på tre dagar. Kondisen var det inte mycket bevänt med, han är heller inte klippt, så trots att vi tog det väldigt lugnt var han helt genomsvettig efteråt. Och vi med, hehe. Känns bra att Jättehästen i alla fall har inlett sin karriär som ridskolehäst så lovande. 

Ikväll ska vi ha en ny ridlärare, som förhoppningsvis ska börja jobba hos oss sedan. Har träffat henne, hon verkar i alla fall vara jättetrevlig som person så jag hoppas att det blir bra. Inte för att jag har något emot att rida för K, tvärtom är hon toppen på alla vis. Men hon behöver jobba mindre och sen är det väl alltid lite mer utvecklande att rida för olika. Ska hur som helst bli spännande, men jag hoppas att min storhästkvot är fylld och att jag får sitta på en ponny igen. 

260112

Sådär, då swishade helgen förbi i ett litet nafs och nu är det ny vecka och måndagtillfredag och allt är precis som vanligt igen och ingen ledighet är i sikte förrän till påsk. När jag gick hem i fredags kom jag på att javisstja, från och med nu så måste jag tänka på att larma när jag går. Tidigare var det ju i princip aldrig jag som lämnade bygget sist, men nu är jag ju så att säga både först och sist. I torsdags när jag gick så var golvvårdarna fortfarande kvar när jag gick, men nu måste jag börja få in rutinen att larma på och inte bara larma av. 

Åkte hem utan att handla på vägen, för jag tänker att nu djävlar ska vi äta ur frysen som är smockfull. Vi har dessutom inte bara en utan två och båda är smockfulla, så det behöver rensas. Kom hem, plockade upp en av de tre enorma Plymouth Rock-tupparna som jag slaktade i december plus nån nötköttsbit. Gick ut med hundarna, tränade yinyoga. Min man kom hem, jag föreslog hämtmat och då blir det alltid tidig middag för runt 18 är det alltid jättejättemycket folk på den lokala pizzerian. Vi har böjrat se-om Klovn, denna fantastiska danska humorserie som gör att man, eller i alla fall vi, ligger och vrider oss av skratt/pinsamhet i soffan. Kan behövas såhär när oxveckorna ska mullra igång.

I lördags traskade jag ut på promenad, hade glömt att ta på långkalsonger så det var ganska kyligt om benen för det blåste en del. -5°C, känns som -11°C, meddelade SMHI-appen. Det var inte som att jag frös, utan mer att jag bara känner att benen är iskalla. Kom hem och tränade core och yinyoga, gjorde fotrehab och sedan kollade jag på damernas stafett i skidskytte, det gick väl sådär för Sverige. Minns inte riktigt vad jag gjorde på eftermiddagen, men gissningsvis inget annat än att elda i kaminen och ligga i soffan och jäsa. På kvällen tillagade jag tuppen i currysås, det blev toppen. 

Igår gick jag upp tidigt, kom ihåg understället och det var tur för nu var det -8°C, känns som -15°C enligt SMHI. Gick min vanliga kuperade söndagsrunda så jag blev varm ändå. Kom hem, sen var det yinyoga och så herrarnas stafett i skidskytte som innehöll rikliga mängder ups and downs som sig bör men där Sverige krigade sig till ett brons. Sedan var det damernas jaktstart där Elvira ledde från start till mål och Hanna lyckades åka upp sig till en tredjeplats. Därefter var det världscup i hoppning, ingen svensk deltog. Nu hejar vi på Johan-Sebastian, uppmanade jag min man när det blev dags för omhoppning, vi är ju ändå nordiska och tycker man det är roligt att det går bra för lilla Sverige så är det nästan lika roligt när det går bra för lilla Norge i världseliten. Fast sen kom Kim Emmen (Holland), och det är ju en favorit så då höll jag en tumme för henne, och så var det Richard Vogel (Tyskland) som jag också beundrar väldigt mycket. Det finns ju många att favorisera, men det blev dessa tre på pallen med Vogel i topp, så det var väl ändå lyckat. 

Gjorde pulled beef till middag som vi åt och kollade på ett par avsnitt av Klovn. Sen var helgen till ända och det var dags att gå och lägga sig. Hade svårt att komma till ro och somna. Har bestämt mig för att inte spela några mobilspel när jag ligger i sängen utan avrunda dagen med att läsa en stund, men av någon anledning tog jag telefonen började jag scrolla runt på Facebook när jag lagt ifrån mig boken (DUMT), och det var väl tillräckligt med näring för att hjärnan skulle börja spinna loss. Note to self: LÄGG AV MED SÅNT. 

Nu är det dags för jobb. Min kollega Stefan slutade ju innan jul, vi har jobbat ihop sedan 2003 och när man har varit så länge på ett så litet företag som vårt ändå är, även om det är en del av en hyfsat stor koncern, så har vi båda samlat på oss en hel del såna där lite udda ansvarsområden som väl skulle ha hamnat på en vaktmästartjänst om vi  hade haft en vaktmästare, men det har vi ju inte. När Stefan slutade fick jag ta över det smala ansvarsområdet "nycklar och passertaggar", vilket jag tänkte att det kan ju inte vara så ansträngande för nu handlar det ju bara om att folk som slutar ska lämna in sina nycklar och taggar och så ska de senare avaktiveras i systemet. Men detta i sin tur innebär att jag är tvungen att ha Stefans gamla-GAMLA dator från 2010 eller så, för på den finns det program som administrerar taggarna och när Stefan bytte dator så gick det inte att installera det gamla-gamla-GAMLA programmet för det var inte kompatibelt med Windows 7 eller vad det nu var han hade för operativsystem på den nyare, och enligt vår IT-avdelning så gick det inte heller att lägga över denna programvara på en server. Så Stefan följde minsta motståndets lag och behöll sin gamla-GAMLA dator för detta ändamål, och nu har alltså jag fått ärva den. 

Stefan var också ansvarig för att beställa kaffe till kaffeautomaten, och i fredags sorlades det oroligt i fikarummet eftersom kaffet var på väg att ta slut, men då kunde jag lugna dom med att jag, alla andra ovetandes tydligen, hade varit Stefans backup under semestrar i alla år och administrerat en och annan kaffeleverans i mina dagar eftersom Stefan rätt ofta glömde att kolla så det fanns tillräckligt med kaffe i förrådet innan han gick på semester. Så nu är jag officiellt kaffeansvarig. Har nog aldrig känt mig så viktig och respekterad förr, haha. Men jag irriterar mig, för jag har frågat PC (som är/var Stefans chef) mer än en gång om det har planerats för någon överlämning så att alla de här udda grejerna inte bara faller mellan stolarna, och PC bara oh ja, det har jag full koll på. Uppenbarligen not so much. 

Ikväll är det ridning, fast det är teori men det ska vara uppsutten teori. Gissar på sitsträning eller något snarlikt. Ja, det behövs väl alltid. 

260109

Jobbade årets första dag igår, fast jag vet inte om det blev så himla mycket jobb. Hade i och för sig ett möte med Projektet, det tog två timmar. Men resten av tiden tycker jag mest att jag flyttade möbler. Vi skulle ju ha golvvård, och i vanliga fall så är det så att var och en tömmer sitt rum innan de går på julledighet, vilket ju är en perfekt avslutning på året, och sen får man inleda det nya året med att kånka tillbaks allting igen. Men folk som slutade i november tömde givetvis inte sina rum på möbler, så igår var  det plötsligt fem rum som skulle tömmas, plus konferensrum och kök och själva labbdelen. Det tog sin lilla tid. Ont i ryggen fick jag också, som ryggskott typ. Blev omåttligt irriterad över det, här är man flitig och tränar och gör yinyoga och står i och så ska man inte ens kunna kånka runt på lite möbler utan att det ska straffa sig. Som om man är en klen typ som aldrig gjort ett träningspass, klagade jag för min man på kvällen sedan, men vad hjälper det att klaga? Bara att bita ihop och hålla igång, för det är ju vad man ska göra enligt alla fysioterapeuter i hela världen. 

I Projektgruppen är vi en dansk och en tysk (och så Bellman, vill man ju alltid fortsätta), fast den tyska bor i Danmark. Hon pratar rätt hyfsad danska, men vi har alltid våra projektmöten på engelska. Igår berättade hon att hon skulle berätta för sin (danska) chef att hon inte kunde vara med på ett möte på torsdag nästa vecka för att hon hade, och så kom hon inte på det danska ordet för "möte" så hon tänkte att jag drar till med det tyska ordet, för det är ju ändå rätt många ord i danskan och tyskan som påminner om varandra. Det tyska ordet för "möte" (som hon använde, det finns säkert synonymer) är "termine". Tyvärr betyder det inte alls möte på danska, utan är det ord som används när man talar om beräknat förlossningsdatum, så hennes chef blev synnerligen förvånad. Hehe. Jag bidrog till förvirringen med In Swedish, "termin" means "semester", but the Swedish word "semester" actually means "holiday". Sedan begrep ingen någonting av något så vi återgick till engelska. 

Strax efter lunch kom golvvårdskillen ner till labbet och då var jag ju tvungen att flytta på mig, så bestämde mig för att åka hem, min dag var ju ändå i stort sett slut. Gick en promenad med hundarna,  städade, sedan pratade jag mest i telefon p g a the neverending story of föreningslivsdrama. Tog mig sedan i kragen och tränade ett kort pass pilates och lite yinyoga fastän jag inte alls hade lust. Åt kvällsmat klockan halv åtta!, och sen låg jag bara på en värmedyna och spelade spel på mobilen tills det var läggdags för det var allt jag mäktade med, pga ovan nämnda föreningslivsdrama plus evighetslånga samtal med Tele2. 

Skulle ju ta tag i det här med ViaSat Sport och i och med det se över vårt tv-abonnemang. En gång i tiden har jag absolut för mig att vi valde basutbudet plus åtta valfria kanaler till en rätt habil summa. Så nån gång i november eller nåt så upptäckte vi att vi hade en himla massa nya kanaler, det var ju konstigt men vi tänkte att det är kanske någon slags frivisning. Det var det inte utan vårt abonnemang hade på något mystiskt sätt transformerats till någon slags premium-extra-allt-tjänst som ju, visade det sig, kostade därefter. I den här premium-extra-allt-tjänsten ingår i och för sig kanalen Horse & Country som är väldigt trevlig, men det kändes ändå som väldigt mycket pengar att betala, speciellt nu när man  utöver detta "tvingas" skaffa ViaSat Sport (som man inte kan få som kund hos Tele2) för att kunna se handbollen. 

Tänkte att det här är väl easy peasy för en modern tjej som jag, loggade in på Mitt Tele2 och nehe, då  stod det att jag inte alls kunde byta ut mitt kanalpaket trots att jag inte hade någon bindningstid, utan jag tvingades ringa kundtjänst. Pratade först med en som skulle koppla mig vidare till en annan, där jag ombads knappa in mitt personnummer men då blev det fel och jag hamnade i något slags moment 22 där jag inte kunde välja att inte knappa in personnummer och det personnummer som är mitt eget av Tele2 bedömdes som "ogiligt". Lade på, ringde upp igen, satt i kö forever, fick sedan prata med en annan person som var jättetrevlig men tyvärr inte kunde hjälpa mig eftersom jag/vi har bredband och tv i ett paket och då var det minsann inte så bara, så han fick skicka mig vidare till en ny kö till en tredje person. Som också var jättetrevlig och vips hade jag samma sak fast till i stort sett samma habila pris som jag tidigare betalat för basutbudet plus åtta valfria kanaler. Bindningstid är tydligen grejen, och grejen var att vår hade gått ut och då betalar man rövmycket så man väl vara lite om sig och kring sig när det gäller det. Ingen hade dock någon förklaring till varför basutbudet plus åtta valfria kanaler plötsligt hade blivit premium-extra-allt, men men. 

Idag är det fredag! Känns lite som tisdag för mig, så det är ju lite vilset men det kommer att gå över nästa vecka när allt blir som vanligt måndagtillfredag. Inga planer för helgen, utan det blir väl det gamla vanliga som jag ägnat mig åt hela julledigheten: långpromenad, träning och sedan ligga på soffan och slöa framför kaminen. Tänker att ikväll får det bli hämtmat och sedan försöka hitta någon gemensam serie, vi är lite mellan serier nu när vi har avslutat både Stranger Things och Monstret i Florens, men någonting ska vi väl kunna hitta i vårt numera rikliga (och prisvärda) kanalutbud. 

260108

Så var det då dags att återigen ställa klocka, gå och lägga sig tidigt (fast det gör jag ju jämt), komma in i rutinerna igen efter att ha varit 100 % ledig sedan den 19 december. Har tänkt väldigt lite på jobbet under ledigheten, i vanliga fall har man väl alltid något som är pågående som ligger och puttrar. Men nu: ingenting. Kanske mest för att jag från och med idag sitter helt ensam i den här byggnaden, övriga  tjänstemän som är kvar (just nu 4 st, efter sommaren blir det 2) sitter i det som vi kallar, eller kallade för nu är det ju bara jag, "andra sidan". Spelar inte så stor roll för mig eftersom mina närmaste kollegor inte sitter i Sverige överhuvudtaget utan dom "träffar" jag via Teams. 

Idag ska bli en lugn dag, tänker jag. Har ett möte med Projektgruppen, i övrigt är kalendern tom. I normala fall brukar vi ha golvvård på kontoren mellan jul och nyår när alla är lediga, men i år blev det inte så utan det ska ske idag. Så jag får väl ombesörja att golven är tomma, det är mer jobb med det än vad man kan tro men lättare nu när det bara är en massa tomma kontor. En del av kontorsmöblerna ska dessutom skickas upp till Norge i början av nästa vecka, så de kommer inte ens att behöva ställas tillbaka på plats. Ska också fixa med kvittona från min Danmarksresa i december, det skulle jag ha gjort innan jul men det kom annat emellan. Gillar inte att ha sånt hängande över mig, men nu blev det som det blev. Efter jobbet ska jag hem, ut med hundarna, städa och sen träna pilates. Det känns som en lagom dag. 

 

Dödlig synd

Har läst Dödlig synd av Ann-Charlotte Persson, detta är handlingen:

Midsommarafton 1991

En kvinna hittas död i sin lägenhet. Allt tyder på att hon har blivit mördad men bristen på bevis gör att ingen kan bindas till brottet.

Midsommarafton 2025

På en gård vid en sjö i Skåne pågår förberedelserna till en stor midsommarfest, men timmarna innan gästerna anländer försvinner kvinnan i hemmet spårlöst.

Polisutredaren Elena Svärd tar sig an försvinnandet tillsammans med kollegan Sam Sköld. De märker direkt att det är något som inte står rätt till ute på gården. Varför väntade sambon i över två dygn innan han gjorde en anmälan till polisen? Varför ställdes inte festen in? Det dröjer inte länge innan utredningen av försvinnandet blir mörkare och långt mer komplicerad än vad Elena och kollegan Sam någonsin kunnat föreställa sig.

Njaääeee, kände jag för den här boken. Trälig handling, platta och intetsägande karaktärer, rätt långsökt motiv samt en massa ovidkommande detaljer som inte tillförde något. Den här boken får två väldigt små midsommarkransar av fem möjliga. 

Jullov dag 19

Ligger på soffan och suger sista musten ur julledigheten 2025/2026. Har hittills idag promenerat 11-nånting kilometer, tränat tabata och yinyoga, burit in ved, ätit lunch. Nu tänker jag banne mig inte göra nån mer nytta idag, bara ligga här och läsa en deckare och då och då stoppa in ett vedträ i kaminen.

Ikväll är det handboll, Sverige mot Brasilien, lite uppvärmning inför det kommande EM:et. Verkar som att det inte är garanterat att Sveriges matcher sänds på TV6, så jag får väl bita i det sura äpplet och skaffa det där djävla ViaSat Sport i alla fall. Damernas VM var tillräckligt surt att missa i december (även om det nu inte gick så värst bra för Sverige den här gången), men jag klarar inte oxveckorna utan handboll! Svår grupp dock, Nederländerna är luriga, Kroatien är kanske inte vad de en gång varit men ändå ruggigt bra, Georgien har jag dålig koll på, men de ska väl vara den på pappret lättaste matchen. Fast sånt vet man ju aldrig innan, i handboll kan allting hända! 

Till stallet istället, v 2 2026, pt 2

Igår var jag i stallet lite tidigare för att K och jag hade ett möte. Vilken häst får jag idag? undrade jag och K svarade att hon hade satt Travaren på mig. Sa halvt på skämt Men jag vill ju ha en ponny, och då visade det sig att Köttbullen bara gått en lektion så då fick jag henne istället. Hehe. Inte för att jag har något emot Travaren, han är supersnäll och gör inget dumt, men han är svår att rida. 

Vi red ungefär samma övning som i måndags, minus galoppen på kvartslinjen. Tyckte Köttbullen kändes fin, fick till någon hörnpassering i högervarvet där hon formade sig jättefint, och när vi hade valfria övningar på de delar av ridhuset där vi inte vände över ridbanan och red rakt/talade om åt vilket håll hästen var sned, så tränade jag galoppfattningar från skritt. Och det gick fan i mig JÄTTEBRA. Tyckte också att galoppen i sig var fin, mer tretaktig och lättare att sitta ner på. Ja, det gick bättre igår, var dock K:s omdöme efteråt, så det var ju lite snopet. Fast då hade hon inte sett de mästerliga galoppfattningarna och hörnpasseringen med en fint skålad högersida, utan tyckte att formen hade varit bättre i måndags. Det kan jag väl till viss del hålla med om. Man kan inte få allt på en och samma gång.

Jullov dag 15-18

Nu har det kommit snö! Och kallt är det också, det enda som möjligen är bra med det är att det inte blir tung blötsnö som sedan fryser, men det är också det enda positiva. Ja, förutom att lite mördarsniglar och fästingar kanske stryker med, men det är väl ett stort kanske för de verkar ju överleva allt. 

Dagarna puttrar på och nu sjunger julledigheten på sista versen. Har imorgon också, en dag mer än de flesta andra jullediga, men sen börjar piskan vina igen när oxveckorna brölar igång. Tur man har handbolls-EM att se fram mot, fast nu verkar det som att Sveriges matcher inte alls ska visas på TV6 som jag läste tidigare. Djävla ViaSat. Ska göra mer efterforskningar såklart. Hittade nåt erbjudande om att man kunde beställa nåt kanalpaket där det där himla ViaSat Sport ingick för 99 kr/månad, bindningstid 30 dagar. Det skulle man ju kunna unna sig över EM i alla fall. 

Annars är det väl som vanligt. Hade stalltjänst i lördags, det var mysigt och gick bra. Ska nog ha mer sånt nu i år, för nu har de delat upp det så att man har morgonpass och eftermiddagspass där eftermiddagspass egentligen bara är insläpp och kanske fodring. Men innan har man haft heldagar, och då är det ju lite drygt att vara klar med mockningen vid lunchtid och sedan bara gå och drälla i väntan på att hästarna ska tas in vid 16-hugget. Funkade bra när jag bodde i stan och hade 10 minuter från stallet och på den tiden hade vi ju också egen häst, så då fanns det ju alltid att pyssla med, men nu: inte lika habilt att köra hem (30 minuter), vara hemma kanske nån timme för att sedan köra tillbaks igen (30 minuter) bara för att släppa in hästar och sen åka hem igen (30 minuter), och bensinen är heller inte lika billig som då. 

Annars har den ena dagen i stort sett varit den andra lik. Promenader, träning, ligga på soffan och läsa och slappa. Ett helt anständigt liv.

Till stallet istället, v 2 2026, pt 1

Igår började ridningen igen, gött. Fick Köttbullen, hon var lite sur i boxen och kändes måttligt pepp på arbete, men när vi väl kom in i ridhuset kändes hon oväntat pigg. Hon är ju inte en sån som står och laddar upp sig när hon är ledig, tycker snarare hon blir segare av vila. Men inte igår alltså. Nu var det minusgrader och hon var förhållandevis nyklippt, så det gjorde väl sitt till.

Vi red en övning som var att vända över från B till E och så stod instruktör K vid E och vi skulle säga om hästen var rak eller inte, och om inte, vilket ben som drog åt vilket håll. Sånt är skitsvårt, tycker jag. Speciellt på Köttbullen för hon är nästan aldrig rak och det har jag blivit så van vid att det är det normala. Men det gick ändå rätt bra. Sen gjorde vi samma övning fast på kvartslinjerna och i galopp. Hade ett MOMENT där jag plötsligt fick igenom Köttbullens högersida och helt plötsligt blev det ett helt annat svävmoment i galoppen. Nästan så jag misstänkte att det skulle komma ett litet bocksprång, men det gjorde det inte. (Sen hade vi också ett moment där hon tyckte det blev för djävla jobbigt och helt sonika tog bettet, körde upp huvudet och älgade iväg från linjen, men jaja). 

Kände mig nöjd efter passet. Idag: djävulsk träningsvärk. Tre veckors uppehåll var tydligen alldeles för länge. 

Liken vi begravde

Har läst Liken vi begravde av Lina Wolff, det kan du också göra. Detta är handlingen:

"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.

Jag tyckte om den här boken, fantastiskt språk, underbara formuleringar och väldigt svart humor. Påminde lite om Stängslet av Magnus Mills. Förstod mig dock inte riktigt på den del som handlade om Författarinnan, det var lite obegripligt och tillförde enligt mig ingenting, men i övrigt var det en trevlig läsupplevelse. Den här boken får fyra bilvrak av fem möjliga, marsch iväg till bibblan! 

Jullov dag 14

Gick upp, åt frukost, gick ut. MED LIVET SOM INSATS, skulle jag vilja säga för igår regnade det och i natt frös det så allting som inte var stora vägen var bara blankis. Spelade ingen roll att det varit grusat sedan i slutet av november för gruset var nu inkapslat under isen. Enda chansen att ta sig fram utan att för varje steg riskera att drutta omkull och slå halvt ihjäl sig var att gå typ i dikesrenen. Tog mig så småningom ut i skogen och där var det bättre, vilket var tur för annars hade det tagit halva dagen att få ihop en långrunda värd namnet. 

Kom hem, städade, tränade ett hantelpass som var grymt jobbigt, nästan så att jag inte orkade lyfta tillbaks hantlarna i min lilla gymlåda efteråt. Åt lunch och slöade på soffan. Utvärderade mina mål från förra året, som ju var: minst 10 000 steg/dag OCH minst 100 000 steg i veckan, samt promenera minst ett maraton (42 km) i veckan. Klarade det dagliga stegmålet alla dagar utom två, den ena var när jag opererades (får väl ändå anses vara giltigt förfall) och den andra var när jag åkte hem från Norge i september och tillbringade förmiddagen sittandes på norska kontoret och eftermiddagen och kvällen sittandes på flygbuss, flyg, tåg och buss och det får väl, även om det stör mig, också vara en rimlig ursäkt. Övriga mål klarade jag i alla fall och man får ju se till helheten. Har ju för tredje året i rad haft en "gå från Fylke till Mordor"-utmaning, i år (eller jag menar 2025) blev jag klar vecka 34. 2024 var det vecka 44 och 2023 vecka 51. Det är 2173 kilometer mellan Fylke och Mordor. Totalt under 2025 har jag (och mestadels också hundarna) promenerat eller sprungit drygt 3400 kilometer. Frågade chat-GPT till vilken storstad man kom om man gick den sträckan och då hamnade man i Teheran. Rätt mäktigt ändå får man väl säga.

Kokade soppa till kvällsmat och så kollade vi på sista avsnittet av Stranger Things. Sen gick jag och lade mig och här ligger jag alltså nu. Ska ha lite stalltjänst imorgon så får gå ut lite tidigare med hundarna och då kan man ju passa på att också gå och lägga sig lite tidigare. Ser fram mot att få mocka och göra fint, det är något helt annat än att städa hemma, och också något helt annat när man inte måste göra det (mocka alltså) varje dag. 

Jullov dag 11-13

Då var det nytt år! Ligger i soffan och slöscrollar och läser om folk som summerar sina år, det tänker inte jag göra mer än att konstatera att 2025 var ett år där det var en del förstagångshändelser som jag också hoppas slippa uppleva fler gånger. Få en tumör, få veta att ens jobb ska läggas ner, krocka med bilen. Fast tumören var godartad, jag fick behålla jobbet och blev ju inte skadad i krocken (även om plånboken fick gråta en rejäl skvätt vid inköp av ny bil), man ska kanske vara tacksam för det man har istället för att klaga, sa jag till min bror häromdagen och tyckte i samma sekund att jag lät som en blandning av Ernst Kirschsteiger och Gustav Mandelmann. 

Nyår kom och gick rätt obemärkt. Vi åt en köttbit och sötpotatispommes och delade en flaska bubbel, sen gick jag och lade mig vid 22, vaknade till vid tolvslaget men det var också allt. Vaknade vid sju och var pigg och utvilad, ej bakis. Gick 12 kilometer i regn och blåst, traskade till bibblan för att hämta och lämna, tränade pilates och yinyoga, bäddade rent i sängarna, åt lunch. Kom överens med min man om att skjuta upp städningen till imorgon istället för idag vill man ju bara ligga på soffan och kolla på Ivanhoe och sånt, sa jag men gjorde det inte. Legat i soffan, JA, men har inte kollat på Ivanhoe (eller nåt annat heller för den delen). 

Ja, det var väl ungefär vad som har hänt. Dagarna innan nyår var innehållslösa, eller i alla fall kan jag inte komma på att något av vikt och värde har inträffat. Sinnesfrid härskar. Funderade innan om jag skulle nyårslova, eller i alla göra någon form av förändring, men kom inte på något speciellt. Ska väl möjligen vara att fundera ett extra varv om det verkligen är nödvändigt att trycka in en Kexchoklad eller motsvarande i truten, men det brukar inte vara några större problem när man jobbar och allt rullar på, det är väl mer i tider av stress som jag plötsligt kan tycka att jag behöver unna mig både det ena och det andra av onyttigheter. Och det kan väl vara okej ibland, men det behöver ju inte bli ett himla mönster som upprepar sig. Over & out!