Rygga inte undan

Har läst Rygga inte undan av Stephen King, och det ska du också göra tycker jag. I alla fall om du gillar Stephen King. I alla fall om du har läst Mr Mercedes-sviten, Outsidern, (delar av) Blod säljer och Holly och älskar Holly. Det gör jag. Älskar också Jerome, Barbara och Izzy, så det är lite som med Elly Griffiths böcker, det behöver nästan inte vara något mord för det är så härligt att bara få hänga med Ruth, Nelson, Cathbad och alla de andra. Men Rygga inte undan var det ju. Detta är handlingen: 

Kriminalinspektör Izzy Jaynes vet inte vad hon ska tro. Polisen i Buckeye City har mottagit ett brev från en person som hotar att döda "tretton oskyldiga människor och en skyldig" som ett sätt att gottgöra det personen beskriver som en felaktigt dömd mans orättvisa död. Izzy tvingas snart inse att brevskrivaren menar allvar. Men hur ska polisen kunna skydda tretton slumpmässigt utvalda människor som saknar koppling till gärningsmannen? För att komma framåt i utredningen ber Izzy sin vän, privatdetektiven Holly Gibney, om hjälp.
Samtidigt ger sig Kate McKay, en frispråkig feministisk aktivist, ut på en utsåld turné genom landet. Hon drar till sig skaror av fans - men också fiender. När en otäck stalker går över gränsen anlitar Kate Holly Gibney som sin personliga livvakt. Men vem är det egentligen som förföljer Kate? Hoten blir allt våldsammare och Hollys uppdrag kompliceras av Kates våghalsighet. Samtidigt blir hon besatt av Izzys märkliga fall.

Den här boken har diskuterats en del (som alla böcker) i diverse Stephen King-grupper på Facebook och det är väl lite blandade känslor för den bland fölket. Den har ansetts vara rörig, forcerad och så finns det folk som inte gillar den pga att de inte är "ett fan av Holly Gibney". Dom är det ju synd om då. Själv älskade jag den här boken. Älskar sättet som han (Stephen King) bygger upp sina deckare/thriller-aktiga böcker: med rätt korta kapitel sett ur olika karaktärers perspektiv som nästan alltid slutar med en liten cliffhanger så att spänningen hela tiden stegras. Satt som på nålar sista tredjedelen av boken och var på riktigt orolig att någon skulle dö. Någon av de jag gillar alltså. Ska inte avslöja något, den här boken får fem stjärnbaner av fem möjliga, rusa genast iväg till bibblan, bokhandeln, whatever med er. 

His girlfriend's dad is a vicar

Igår var en sån där dag som var, jag vet inte riktigt, själsligt dränerande? Under förra veckan hade alla som ska sluta fått och skrivit på sina uppsägningskontrakt. En del i produktionen har redan slutat, andra plus tjänstemännen slutar antingen nu sista november eller till jul. Det är bestämt att lilla produktionslinjen ska köras fram till slutet av nästa sommar, och så länge kommer TG och PC också vara kvar, plus två i produktionen. Sen är det över. Och det är så deppigt även om det naturligtvis inte är mig det är synd om här. 

Och så var det A1 då. Hon har ju varit arbetsbefriad sedan i mitten av september någon gång. För ett par veckor sedan hörde vår VD av sig och frågade om hennes privata mail och telefonnummer så att han skulle kunna kontakta henne angående det formella kring uppsägandet. A1 är en sån som inte svarar på okända nummer, så ringa var ju förgäves. Efter ett tag svarade hon på mailet som skickades att hon ville ta detta genom sitt fackliga ombud. Sen svarade hon inte när det fackliga ombudet ringde heller, så då börjar man ju undra, går det att säga upp någon som gör sig okontaktbar? Vad händer om man de facto inte skriver på uppsägningsavtalet? osv. VD menade på att man får väl skicka det rekommenderat, men om man vägrar svara i telefon kan man väl lika gärna vägra att hämta ut ett rek? En massa såna frågor fick vi försöka bringa ordning i igår (svaret är: jo, ett rekommenderat brev räknas i det här fallet som mottaget efter två dagar även om mottagaren inte hämtar ut det, finns nån AD-dom på det).

Gjorde sedan något oväntat: bokade av ridningen både igår och idag. Kände mig verkligen inte på hugget på grund av ovanstående, fast det var ju också det där med sjuk häst som gnagde lite. Eller rätt mycket. Tänk om jag rider en häst som jag tänker bara är lat och så har den i själva verket en infektion i kroppen?, vilket ledde till de inte alls uppiggande domedagstankarna att tänk om alla våra hästar blir sjuka och vi måste stänga ner hela verksamheten? Sen visade det sig vara manfall i hela måndagsgruppen, den ena efter den andra skrev i gruppchatten att de inte skulle komma, så kanske var det fler som tänkte som jag? Eller så var det bara en ren slump. 

Åkte och handlade efter jobbet. Då fanns det inga bananer. Alltså verkligen NOLL bananer. Det har jag nog aldrig varit med om förut, i alla fall inte i en stor affär som Willys. Men jaja, det var ju bara att acceptera. Åkte hem, gick ut med hundarna, gjorde fotrehab, tränade ett corepass som kändes lätt och ett yinyogapass som kändes svårt. Irriterade avslutning. Satt sedan irriterande länge i soffan och spelade Color Block Jam istället för att läsa som jag tänkt. Sen läste jag i och för sig också ut Rygga inte undan och kom upp i varv alldeles för mycket så sen kunde jag inte somna. Gick och lade mig i Flickrummet™ till slut men har sovit som en djävla kratta i natt så den här dagen blir väl...kul. Jaja. Bara att kriga på. 

Post höstlov

Jaha, då var det måndag och jobb och vardag igen. Samt november, fast jag gillar november. Mörker, regn och rusk, inte så jättelångt till jul, som jag i och för sig inte direkt gillar, men ledigheten! Den är ju guld.  Och på mitt jobb är det alltid stiltje då, så det är aldrig några problem med att vara ledig riktigt länge. Det ser man ju fram mot. 

I lördags gjorde jag väl det som jag gjort hela veckan: gick långpromenad med hundarna, tränade ett pass med hantlar samt yinyoga, slappade i soffan med en bok. Fast sedan fick vi piffa upp oss och åka in till stan för att gå i kyrkan eftersom min son, kyrkomusikern, skulle ha orgelkonsert. Det var riktigt maffigt med kör och solister och stråkar och grejer, allt var dessutom på latin. Fick en liten snabbdejt med nämnde kyrkomusiker efteråt när han förevisade alla finesser med kyrkorgeln (det fanns åtskilliga) och det är så kul att han verkligen har hittat sin grej. 

Sen åkte vi hem. Den här helgen var det Österlen Lyser och det visade sig att även Nästan-Österlen lyste  så hela bygatan och till och med vår lilla avsticksväg var kantad av marschaller. Mysigt! Jag lagade mat och så åt vi och kollade på sista avsnittet av Dead Boys Detective och sen slappade vi med böcker i soffan för trots att vi plötsligt har vad som känns som åttahundra kanaler så finns det ju aldrig någonting att se. På SVT visades ytterligare en orgelkonsert som vi hade på som lite bakgrundsljud, det var också rätt mysigt. 

Igår gick jag min vanliga kuperade söndagspromenad, fast den lite kortare versionen för jag skulle också hämta ut ett paket. Här i byn hämtar man paket från DHL i gatuköket och då får man inte hämta ut mellan 11-13 för då är det lunchrusning. Eventuellt gäller det bara på vardagar, har aldrig blivit riktigt klok på det där men travade dit vid 10 för säkerhets skull. Sedan gick jag hem och högg ved. Hade lite träningsvärk efter lördagens hantelpass, men inte så farligt. Sen ringde K och det visade sig att en häst i stallet fått feber och veterinären trodde att det var hästvarianten av corona. Smittsamt!, så då fick vi i en hast ro ihop ett styrelsemöte med handlingsplan utifrån det. Där gick den stillsamma söndagseftermiddagen, men det är ju som det är. 

Nu är det alltså måndag och vardag igen. Ska på återbesök till kiropraktorn nu på morgonen, sedan är det nog inget speciellt den här veckan? Vågar knappt säga det för förra gången jag slängde ur mig att veckan verkar lugn så blev den allt annat än det. Den som lever får väl i vanlig ordning se.