Till stallet istället, v 33 2025, pt 1+2

Då var höstterminen igång! Hade frågat instruktör K om jag inte kunde få ha Älskling. Inte båda dagarna, svarade hon och med det fick jag låta mig nöja. Blir kanske för mycket för henne att gå två dagar på raken, inte vet jag (skulle aldrig heller få för mig att fråga varför, hehe). Men på måndagen fick jag ha henne! Och det är en sådan fröjd! Hon är så mjuk och fin att sitta på och gör det hon ska utan en massa krångel. Fast man får vara fjäderlätt i handen så att hon inte krullar ihop sig och går bakom lod, och jag märkte också att hon kändes lite matt i galoppen men det är väl inte så konstigt med tanke på helgens boot camp. Vi red ändå bara ett lätt igångsättningspass med mycket skritt, men det var nog så jobbigt.

Du får nog variera mellan henne och Köttbullen, sa instruktör K och därför var jag övertygad om att jag skulle få ha Köttbullen som igår, men nehe, istället skulle jag ha Spanjoren. Spanjoren är en liten PRE, kanske 155 cm, och jag har suttit på honom i skritt en gång för några år sedan när vi hade sitsträning. Han är rätt populär för han är snäll, rör sig trevligt och hoppar bra. Nu tyckte K att han behövde ridas igenom ordentligt och det får man väl anta är positivt att hon tycker att jag är kapabel till det. Dock var det inte precis a match made in heaven inledningsvis eftersom Spanjoren visade sig vara den typen av häst som försvarar sig med att bli springig när det blir jobbigt. Hård som sten i munnen var han också, sån skillnad mot Älskling där man nästan bara behöver krama med lillfingret för att få en reaktion. Lätt var det alltså inte!, men säkert nyttigt för mig att rida den typen av häst. Bulldozern var ju lite åt det hållet, men på något vis känns det jobbigare med en stor häst som bara pinnar på utan kontakt. Mot slutet gick det i alla fall bättre, sista galoppen var riktigt trevlig och när vi travade av kändes han jättefin. K var nöjd med mig i alla fall, alltid något.