Vägarbete pågår på väg 9/19, som är den väg jag använder för att ta mig till och från jobbet. En del av vägen är avstängd, vilket innebär att trafiken leds om, vilket i sin tur innebär att det tar avsevärt längre tid. Väg 9/19 är STORA VÄGEN, alla andra omkringliggande vägar är småvägar, smala och slingrande, utan vägren eller vajerräcken eller andra finesser. Och det är som safari att färdas på dessa vägar i arla morgonstund, det går inte en kilometer utan att ett gäng rådjur, dovhjortar eller vildsvin står och blänger surt på ens helljus. Härom veckan såg jag två par ögon som for hit och dit som vettvillingar strax ovanför vägbanan, det var ingen skräckfilm utan två rävungar som lekte tafatt. MED DÖDEN, ville jag basunera ut men jag kan inte rävspråket så det fick vara.
Ja, i alla fall. Som om det inte var nog med det så är det ytterligare ett vägarbete på E22, som väg 9/19 sluter an mot, och det är ett sånt där stort asfaltsarbete med vakt och lots och köer som jag verkligen hatar. Så häromdagen fattade jag principbeslutet att köra ett helt annat håll till jobbet tills båda vägarbetena är avklarade, vilket beräknas ske om en månad eller så om Gud vill och Trafikverkets planer håller. Det andra hållet är aningen längre, det är smal och krokig 70-väg utan vägren hela vägen till stan (vilket är döden om man hamnar bakom en traktor, vilket man dessvärre rätt ofta gör eftersom det ju är på landet) och man kommer liksom till stan från fel håll, vilket ger ett visst psykologiskt motstånd. Men hellre det än safari med vilda djur och att sitta i köer medan slöa trafikvakter har gått och fikat, tänkte jag och bestämde mig en gång för alla.
Och i morse när jag satte mig i bilen så tänkte jag så här: "Vad skönt det ska bli att ta det andra hållet och slippa köra genom två vägarbeten" OCH SEN GLÖMDE JAG SVÄNGA AV. Man svänger av åt det andra hållet kanske 300 meter hemifrån, så det var ju inte så att det hade gått oceaner av tid från det att jag tänkte tanken till att den skulle omsättas i handling. Äh, men jag tror det är "lite mycket" nu. IGEN?
▼
tisdag 30 augusti 2016
måndag 29 augusti 2016
Förstfödd
Har läst Förstfödd av Filip Alexandersson. Eller rättare sagt: gett upp den. Inledningsvis var den helt okej, "en tät och actionfylld spänningsroman med övernaturliga inslag", som den beskrevs som och det har man ju i normala fall absolut ingenting emot. Men sen blev den bara FÖR DJÄVLA RÖRIG, en massa diffusa antydningar om det övernaturliga som liksom aldrig förklarades ordentligt, det skulle väl portioneras ut i småbitar antar jag, men efter kanske 100 sidors snack om "väven" och hemliga organisationer och dimensioner och grejer så orkade jag inte mer. Sorry, Filip, men det blev för mycket. Jag tycker inte man ska underskattas som läsare och få självklarheter skrivna på näsan, men jag vill inte heller bli överskattad och behöva famla i blindo och gissa mig till vad saker betyder. Och sen tycker jag nog att det gott kan få finnas NÅN djävla karaktär som åtminstone har NÅGOT drag som man finner sympatiskt, alla behöver ju inte vara aggressiva och lättretliga och/eller sjuka i huvudet.
Så nä, jag gav upp, gick in på bibliotekets hemsida och laddade ner Huset vid havets slut av Elly Griffiths, del tre i serien om arkeologen Ruth Galloway och den buttra polisen Harry Nelson, kanske världens mest omaka par, som jag ändå gillar skarpt. Lite hederliga brittiska mordgåtor är vad jag behöver lugna nerverna med nu efter att ha blivit lurad på en läsupplevelse.
Så nä, jag gav upp, gick in på bibliotekets hemsida och laddade ner Huset vid havets slut av Elly Griffiths, del tre i serien om arkeologen Ruth Galloway och den buttra polisen Harry Nelson, kanske världens mest omaka par, som jag ändå gillar skarpt. Lite hederliga brittiska mordgåtor är vad jag behöver lugna nerverna med nu efter att ha blivit lurad på en läsupplevelse.
fredag 26 augusti 2016
Hotter than hell
Nu blev det minsann värmebölja, men är det inte ALLTID det i samband med att skolorna börjar? Det vill jag påstå, åtminstone var det så när jag var ung och dinosaurierna befolkade jorden, och på den tiden hade ingen ens hört talas om växthuseffekten.
Har lust att sitta i trädgården (i skuggan, goddamnit, det är typ 28 grader där och vad det är i solen vågar jag inte ens tänka på), men en av grannarna har en tik som löper. Och hon, tiken alltså, inte grannen, är sugen, kan jag meddela. Och de tre hanarna i den här flocken är inte precis nödbedda att uppvakta henne. Fattar inte varför grannen nödvändigt ska ha hunden ute när hon ändå bara ryter åt hunden och försöker få henne att sluta stå och åma sig vid vårt staket (den aktuella grannen har ingen inhägnad tomt, men en uteplats som gränsar till en liten allmänning som slutar vid vår tomtgräns). Det är ju ganska dödfött, även på denna sidan staketet, så därför får vår flock vara inomhus. Det är ju inget som hindrar att JAG går ut i och för sig, men det känns lite konstigt eftersom dom alltid är med när vi är ute, ungefär lika konstigt som att man skulle gå en promenad utan att ta med sig hundar (kanske bara hundmänniskor som förstår den biten).
Den här veckan har jag stressat mig till en trist låsning i bröstryggen. Förra gången det hände gick jag till Gregor Clegane som ordnade biffen med mer råstyrka än teknik, kändes det som i alla fall, men nu hade han inga lediga tider förrän i mitten av nästa vecka. Så nu får jag röra mig med försiktighet för att det inte ska kännas som att jag får en kniv i skulderbladet, vilket kanske inte riktigt är vad jag känner för nu när det är helg och allt.
Ikväll ska det i alla fall grillas! Har, sedan jag kom hem från jobbet, gjort marinad, lagt kött i marinad, kokat potatis samt joxat ihop två olika sorters röror. Har köpt goda kryddiga korvar och plockat zucchini från egen pallkrage. Återstår att hacka ihop lite sallad, tända grillen, slå upp ett stort djävla glas vin och NJUTA. Det ska jag väl åtminstone klara av.
torsdag 25 augusti 2016
Onda flickor
Håller på med Onda Flickor av Alex Marwood, och även om jag inte har läst ut den än så kan jag kort och gott säga att DEN ÄR BRA. Handlar om två tjejer som av någon just nu oklar anledning har slagit ihjäl en tredje när de alla var barn, och av den anledningen fått nya identiteter som vuxna. Och så handlar det om deras nya liv, och om hur de plötsligt av en slump råkar träffas och utöver det så är det en mördare som går lös och skördar nya offer, och så får man bit för bit veta vad som egentligen hände när den där tredje flickan dödades för längesen. Jättebra skriven, bra driv i berättelsen och både vardaglig och spännande på en och samma gång. Alltså, stick iväg till bibblan, låna hem och LÄS för bövelen.
Vi måste prata om Stranger Things
Alltså, Stranger Things...MMMMM. Om någon mot förmodan skulle vara ännu senare på bollen än vad vi var så vill jag väl mest bara stämma upp i hyllningskören och uppmana alla som vill se något bra att se den. Nu har det i och för sig gått ett par veckor sedan vi såg - SNYFT, MEN DET KOMMER VÄL EN SÄSONG 2 VA? - sista avsnittet, men nu har den liksom haft tid att sjunka in. Och alltså oh. Så bra den är/var. Som om någon hade tagit en massa bra eller coola grejer i stil med It, Stand by me, Eldfödd, ET och Alien och kört ner dom i en mixer och lagt upp lite snyggt på ett fat. Okej, ET och Alien är kanske varken bra eller coolt, men i alla fall klassiskt. Övriga gör sig bäst som böcker om ni frågar mig. Vet inte vad det är med Stephen King och hans filmer, men antingen blir de asbra (exempel: Nyckeln till frihet, Den gröna milen, The Shining, Dolores Clayborne, Lida med mera) eller rena kalkonfarmen med nästan bara B-skådespelare och taffliga effekter (exempel: nästan allting annat som filmatiserats). Oklart varför. Men som böcker är det förstås en ren njutning.
Men alltså: Stranger Things. Se den om ni nu inte har gjort det. Och visst är det lag på att om man lämnar en cliffhanger i form av till exempel en våffla så måste det komma en uppföljare väldigt, väldigt snart? VÄL?
Men alltså: Stranger Things. Se den om ni nu inte har gjort det. Och visst är det lag på att om man lämnar en cliffhanger i form av till exempel en våffla så måste det komma en uppföljare väldigt, väldigt snart? VÄL?
måndag 22 augusti 2016
Höstlistan
Ni minns den där semesterlistan som cirkulerade på internet tidigt i somras? Den, eller i alla fall något liknande, funkar tydligen att göra även för hösten, och jag älskar hösten och är ju dessutom LISTNARKOMAN, så varför inte? Håll i hatten för här kommer den:
Mina planer för hösten
Bästa höststället
Hemma! svarar hemmakära jag på exakt allt i den stilen. Men ska man åka någonstans så rekommenderar jag Söderåsens nationalpark. Grym natur, schyssta höstfärger och så vidare.
Vad ser du mest och minst fram emot?
Mest: Såna där dagar med hög och krispig luft och mysiga kvällar framför kaminen, läsandes böcker, kollandes på tusen bra serier på Netflix. Bonus: att äntligen få elda upp allt skräp som samlas i vedkorgen under sommaren eftersom man aldrig riktigt vet när man kommer att elda sista gången innan sommaren och det därför ackumuleras en ansenlig mängd som förtar lite av trivselfaktorn när man hänger i vardagsrummet.
Minst: Minusgrader, halka och VINTER.
Vad kommer du köpa inför hösten?
Tre ton värmepellets. I övrigt inget speciellt. Hatar det där att det drillas i en att man måste köpa saker bara för att det är en ny årstid, det är ju inte som att man är barn och har vuxit ur de kläder man hade föregående höst? SLUTA MED DETTA.
Det här läser jag och tittar jag på
Ja, jag försöker ju bättra mig och blogga om det jag läser. Just nu: Förstfödd av Filip Alexandersson, en "tät och actionfylld spänningsroman med övernaturliga inslag" eller hur den nu beskrevs. Och så laddade jag hem Onda flickor av Alex Marwood som e-bok från bibblan, men den har jag inte börjat på än. Nån mordhistoria i alla fall.
Tittar på: The Night of (alltså, jag bara Ä-L-S-K-A-R Jack Stone. Skiter uppriktigt sagt nästan i hur det går för den mordåtalade Naz, men alltså Jack Stone. Bästa karaktären EVER) på HBO. Marcella och tredje säsongen av Orange Is The New Black på Netflix. Coming up: The River.
Vad oroar du dig för?
Inget speciellt höstrelaterat. Det låter lite oroväckande i sig?
Vad vill du verkligen hinna med?
Alltså, jag har ju inte gått på det där med livspusslet, så jag tycker ju att jag hinner med det mesta av det jag vill. Möjligen skulle jag vilja bli bättre på att ta tag i såna där lite tråkiga saker som att putsa fönstren och tvätta bilen lite mer regelbundet. Att det inte blir av handlar dock inte om tidsbrist utan att det är SÅ. FÖRBANNAT. TRÅKIGT.
Vad kommer du äta?
Jobbar ju på mitt nyårslöfte att äta mindre kött och det går skapligt. Efter semestern jobbar jag även på att äta mindre överhuvudtaget, d v s inte unna mig mängder av vin, ost, choklad och glass så fort tillfälle ges, vilket ju är lätt hänt när man är ledig och ska passa på att njuta av livet, och sen är det lätt hänt att man bara fortsätter i de där trevliga hjulspåren vecka ut och vecka in. Det är lite fuskigt, för på den tiden när jag levde i dekadens och rökte så kunde jag äta EXAKT VAD SOM HELST utan att gå upp ett gram, sedan slutade jag röka och fuckade upp hela ämnesomsättningen (eller vad det nu var som hände) och nu går jag upp två kilo bara av att se ett avsnitt av "Hela England bakar". Att börja röka igen efter att ha varit nikotinfri sedan 1994 känns dock varken lockande eller som en hälsomässig fördel, så nu är det morotsstavar och "tack, bara en slät kopp" som gäller tills byxorna sitter lika skönt som i våras.
Mina planer för hösten
Förra hösten började jag plugga pedagogik och djurskyddsrelaterade frågor, samt klämde in en liten kurs om arbetsmiljö och ledarskap också. På distans, på heltid, samtidigt som jag jobbade heltid. Plus att jag höll hundkurser tre gånger i veckan. Det var "lite stressigt", för att uttrycka det milt, så den här hösten är planen således att ta det lite mer piano. Vara hemma lite mer, läsa lite mer skönlitteratur, ej lagtext eller trökböcker om trökgubbar som tycker trökiga saker.
Hemma! svarar hemmakära jag på exakt allt i den stilen. Men ska man åka någonstans så rekommenderar jag Söderåsens nationalpark. Grym natur, schyssta höstfärger och så vidare.
Vad ser du mest och minst fram emot?
Mest: Såna där dagar med hög och krispig luft och mysiga kvällar framför kaminen, läsandes böcker, kollandes på tusen bra serier på Netflix. Bonus: att äntligen få elda upp allt skräp som samlas i vedkorgen under sommaren eftersom man aldrig riktigt vet när man kommer att elda sista gången innan sommaren och det därför ackumuleras en ansenlig mängd som förtar lite av trivselfaktorn när man hänger i vardagsrummet.
Minst: Minusgrader, halka och VINTER.
Vad kommer du köpa inför hösten?
Tre ton värmepellets. I övrigt inget speciellt. Hatar det där att det drillas i en att man måste köpa saker bara för att det är en ny årstid, det är ju inte som att man är barn och har vuxit ur de kläder man hade föregående höst? SLUTA MED DETTA.
Det här läser jag och tittar jag på
Ja, jag försöker ju bättra mig och blogga om det jag läser. Just nu: Förstfödd av Filip Alexandersson, en "tät och actionfylld spänningsroman med övernaturliga inslag" eller hur den nu beskrevs. Och så laddade jag hem Onda flickor av Alex Marwood som e-bok från bibblan, men den har jag inte börjat på än. Nån mordhistoria i alla fall.
Tittar på: The Night of (alltså, jag bara Ä-L-S-K-A-R Jack Stone. Skiter uppriktigt sagt nästan i hur det går för den mordåtalade Naz, men alltså Jack Stone. Bästa karaktären EVER) på HBO. Marcella och tredje säsongen av Orange Is The New Black på Netflix. Coming up: The River.
Vad oroar du dig för?
Inget speciellt höstrelaterat. Det låter lite oroväckande i sig?
Vad vill du verkligen hinna med?
Alltså, jag har ju inte gått på det där med livspusslet, så jag tycker ju att jag hinner med det mesta av det jag vill. Möjligen skulle jag vilja bli bättre på att ta tag i såna där lite tråkiga saker som att putsa fönstren och tvätta bilen lite mer regelbundet. Att det inte blir av handlar dock inte om tidsbrist utan att det är SÅ. FÖRBANNAT. TRÅKIGT.
Vad kommer du äta?
Jobbar ju på mitt nyårslöfte att äta mindre kött och det går skapligt. Efter semestern jobbar jag även på att äta mindre överhuvudtaget, d v s inte unna mig mängder av vin, ost, choklad och glass så fort tillfälle ges, vilket ju är lätt hänt när man är ledig och ska passa på att njuta av livet, och sen är det lätt hänt att man bara fortsätter i de där trevliga hjulspåren vecka ut och vecka in. Det är lite fuskigt, för på den tiden när jag levde i dekadens och rökte så kunde jag äta EXAKT VAD SOM HELST utan att gå upp ett gram, sedan slutade jag röka och fuckade upp hela ämnesomsättningen (eller vad det nu var som hände) och nu går jag upp två kilo bara av att se ett avsnitt av "Hela England bakar". Att börja röka igen efter att ha varit nikotinfri sedan 1994 känns dock varken lockande eller som en hälsomässig fördel, så nu är det morotsstavar och "tack, bara en slät kopp" som gäller tills byxorna sitter lika skönt som i våras.
Vattnet drar
I helgen läste jag Vattnet drar av en författare som passande nog heter Madeleine Bäck. Den beskrivs som en "skräckfantasy" och ska vara första delen i en planerad trilogi. Den var kanske lite seg i början, det var liksom ingenting mer än en lite lam presentation av de olika karaktärerna och så lite diffusa oförklarligheter som man inte riktigt begrep vidden av, plus ett mord dårå. Men sen började det hända grejer som gjorde att det blev bladvändarspännande, fast inte riktigt på det där "jag-måste-veta-hur-det-går"-sättet, för det var och är fortfarande lite oklart vad det egentligen är som händer, men något vanligt hederligt sexmord var det sannerligen inte. Mycket svävar fortfarande i luften, det ska väl finnas något kvar till de två återstående delarna kantänka, men någon form av ondskefull varelse har i alla fall väckts till liv och så är det ETT FÅTAL som är predestinerade till att stoppa ondskan och rädda världen. Lite så. Kanske inte så mycket skräck som jag skulle önska, men ja, bra driv i berättelsen där det växlas mellan de olika karaktärernas perspektiv, och många lösa trådar att nysta vidare med. Jag ser fram mot del 2, som kommer NÄR DÅ?
fredag 19 augusti 2016
Looking after no 1
En sak som precis slog mig: När folk (på tv) panikletar efter någonting, varför SLITER de ut exakt varenda pryl ur lådor och skåp och slänger det hej vilt omkring sig? Det borde ju bli cirka åttahundra gånger svårare att hitta någonting i den djävla röran de lämnar efter sig, kan man ju tycka. Har aldrig sett någon "leta" (och ännu mindre hitta nåt) på det viset på riktigt. Det måste vara någonting som dom får lära sig på scenskolan?
Istvillingar
Tänker ständigt att jag ska blogga mer om vad jag läser, men sen blir det ändå inte av. Men i alla fall, härförleden läste jag Istvillingar av S.K. Tremayne. Och den tyckte jag var bra, fast kanske inte fullt så läskig som jag hade förväntat mig eftersom jag tycker att själva fenomenet "tvillingar" är rätt obehagligt i själva grunden, så det hade kunnat göras så mycket värre. Men överlag välskriven och med lite, åtminstone för mig, oväntade och oförutsägbara twister i handlingen, så helt klart läsvärd och lite till. Den får fyra kalla kårar av fem möjliga.
onsdag 17 augusti 2016
Lite om det estetiska
Slösurfar runt lite på SKK:s köpahund-sajt. Nej, vi ska inte köpa någon mer hund. Än. Inte som det ser ut nu i alla fall. Tre hundar är egentligen alltid en hund för mycket, samtidigt som en flock på tre hundar egentligen är helt perfekt, för ska man göra något med bara en av dom så har de andra ändå sällskap av varandra. Men fyra hundar är kanske lite väl mastigt så vi har sagt att vi får vänta tills gamle Boris har tagit sig till de sälla jaktmarkerna. Men den tanken är så deppig så den vill vi inte tänka på överhuvudtaget.
Men hur som helst, det är ändå "lite kul" att kolla runt på olika raser och fundera på OM man någon gång i livet skulle ha en annan ras än tax, I SÅ FALL vilken? Så ibland surfar jag runt på den där köpahund-sajten där SKK alltså länkar till olika rasers uppfödare och aktuella valpkullar, och därifrån kan man gå in på olika uppfödares hemsidor. Och gemensamt för åtminstone 99 % av alla kennlar, oavsett ras, är att de har så GROTESKT FULA hemsidor. Och då menar jag verkligen GROTESKT FULA HEMSIDOR. De ser ut som om de inte har uppdaterats sedan 1999. Ofta har de väl inte det heller, för den där valpkullen som finns beskriven på köpahund-sajten återfinns i bästa fall under "planer" om ens det. Men alltså hemsidorna! Det är grälla färger, rullande textremsor, blinkande gif-animationer och små melodier som spelas upp. Och ska man hitta någon information att tala om så får man klicka sig igenom tusen länkar. Så som hemsidorna såg ut på 90-talet när folk lärde sig html och frossade i rörliga effekter och hexadecimalkoder för olika nyanser. Jag ska villigt (?) erkänna att jag själv hade en hemsida i mintgrönt och blått som loopade en Kitarolåt medan allsköns meningslös text och bilder laddades i ett segt 56k-modemtempo. Då var det döfränt att ens ha en hemsida och kunna knåpa med kod och mixtra med olika färger och effekter bara för att det gick, nu: inte fullt lika döfränt längre. Men det verkar inte ha slagit igenom i hundvärlden, och det är ju..lite fascinerande, för det är ju inte så att hundvärlden i övrigt är okänslig för modesvängningar. Nuförtiden så har ju i princip alla som håller på med i alla fall lydnad eller bruks någon form av byxor med benfickor och hundförarväst, det är nästan som en uniform och den som kommer i vanliga jeans och tröja kan ju räkna med att framstå som en udda fågel. Och inom agilityn har alla numera kläder i funktionsmaterial. Häromdagen dök jag upp på en agilityträning i flanellskjorta, narkotikajeans och AquaSocks och fick känna mig som en lodis bland alla löpartajts och specialskor.
Men så har det minsann inte alltid varit. För ett par år sedan såg jag en av SKK framtagen informationsfilm om MH, alltså mentalbeskrivning hund. Mentalbeskrivning hund görs främst på hundar av såkallade bruksraser eftersom det är ett krav för att de ska få tävla i bruksgrenarna. Att hålla på med bruks är verkligen inget för veklingar, och man höjer inte på ögonbrynen om någon kommer klädd och beter sig som en gerillasoldat. Men på den här filmen från det glada 90-talet så hade alla de tuffa bruksmänniskorna WTC-overaller i glada färger och såg mer ut som ett gäng som rymt från Böda Camping. Rottweilerna och schäfrarna såg ytterst malplacerade ut i sammanhanget, men så var det väl på den tiden. Jag brukar skryta med att jag kanske är den enda människan i hela västvärlden som levt på 80-talet men aldrig haft ett plagg med axelvaddar, men på 90-talet har jag en del att skämmas över. Bland annat en knallgrön WTC-overall som jag tyckte var "jättesmidig" att ha på mig i stallet när man bara skulle dit och mocka och fodra men inte rida. Det kanske finns dokumenterat på någon gammal VHS-kassett från helvetet, vilket Gud faktiskt borde förbjuda om Han känner till det.
Ja, men man har ju i alla fall vett att skämmas över att man en gång i tiden gjorde blinkande hemsidor eller drog på sig blanka WTC-overaller, och man gör det inte längre. Men hunduppfödare verkar inte ha kommit till den insikten. Man undrar varför, och varför det är så undantagslöst hundmänniskor som levererar den här typen av undermåliga hemsidor.
Är snudd på beredd att köpa en random hund av random ras där enda urvalskriterierna är att uppfödaren har en snygg hemsida, MEN I SÅ FALL LÄR MAN JU ALDRIG FÅ NÅGON.
Men hur som helst, det är ändå "lite kul" att kolla runt på olika raser och fundera på OM man någon gång i livet skulle ha en annan ras än tax, I SÅ FALL vilken? Så ibland surfar jag runt på den där köpahund-sajten där SKK alltså länkar till olika rasers uppfödare och aktuella valpkullar, och därifrån kan man gå in på olika uppfödares hemsidor. Och gemensamt för åtminstone 99 % av alla kennlar, oavsett ras, är att de har så GROTESKT FULA hemsidor. Och då menar jag verkligen GROTESKT FULA HEMSIDOR. De ser ut som om de inte har uppdaterats sedan 1999. Ofta har de väl inte det heller, för den där valpkullen som finns beskriven på köpahund-sajten återfinns i bästa fall under "planer" om ens det. Men alltså hemsidorna! Det är grälla färger, rullande textremsor, blinkande gif-animationer och små melodier som spelas upp. Och ska man hitta någon information att tala om så får man klicka sig igenom tusen länkar. Så som hemsidorna såg ut på 90-talet när folk lärde sig html och frossade i rörliga effekter och hexadecimalkoder för olika nyanser. Jag ska villigt (?) erkänna att jag själv hade en hemsida i mintgrönt och blått som loopade en Kitarolåt medan allsköns meningslös text och bilder laddades i ett segt 56k-modemtempo. Då var det döfränt att ens ha en hemsida och kunna knåpa med kod och mixtra med olika färger och effekter bara för att det gick, nu: inte fullt lika döfränt längre. Men det verkar inte ha slagit igenom i hundvärlden, och det är ju..lite fascinerande, för det är ju inte så att hundvärlden i övrigt är okänslig för modesvängningar. Nuförtiden så har ju i princip alla som håller på med i alla fall lydnad eller bruks någon form av byxor med benfickor och hundförarväst, det är nästan som en uniform och den som kommer i vanliga jeans och tröja kan ju räkna med att framstå som en udda fågel. Och inom agilityn har alla numera kläder i funktionsmaterial. Häromdagen dök jag upp på en agilityträning i flanellskjorta, narkotikajeans och AquaSocks och fick känna mig som en lodis bland alla löpartajts och specialskor.
Men så har det minsann inte alltid varit. För ett par år sedan såg jag en av SKK framtagen informationsfilm om MH, alltså mentalbeskrivning hund. Mentalbeskrivning hund görs främst på hundar av såkallade bruksraser eftersom det är ett krav för att de ska få tävla i bruksgrenarna. Att hålla på med bruks är verkligen inget för veklingar, och man höjer inte på ögonbrynen om någon kommer klädd och beter sig som en gerillasoldat. Men på den här filmen från det glada 90-talet så hade alla de tuffa bruksmänniskorna WTC-overaller i glada färger och såg mer ut som ett gäng som rymt från Böda Camping. Rottweilerna och schäfrarna såg ytterst malplacerade ut i sammanhanget, men så var det väl på den tiden. Jag brukar skryta med att jag kanske är den enda människan i hela västvärlden som levt på 80-talet men aldrig haft ett plagg med axelvaddar, men på 90-talet har jag en del att skämmas över. Bland annat en knallgrön WTC-overall som jag tyckte var "jättesmidig" att ha på mig i stallet när man bara skulle dit och mocka och fodra men inte rida. Det kanske finns dokumenterat på någon gammal VHS-kassett från helvetet, vilket Gud faktiskt borde förbjuda om Han känner till det.
Ja, men man har ju i alla fall vett att skämmas över att man en gång i tiden gjorde blinkande hemsidor eller drog på sig blanka WTC-overaller, och man gör det inte längre. Men hunduppfödare verkar inte ha kommit till den insikten. Man undrar varför, och varför det är så undantagslöst hundmänniskor som levererar den här typen av undermåliga hemsidor.
Är snudd på beredd att köpa en random hund av random ras där enda urvalskriterierna är att uppfödaren har en snygg hemsida, MEN I SÅ FALL LÄR MAN JU ALDRIG FÅ NÅGON.
fredag 12 augusti 2016
Netflix or die (eller: hur man får in maximalt antal parenteser i ett blogginlägg)
Känner att nattsömnen blivit lidande av en veckas innehav av Netflix. Innan var det bara: "äh, det är ändå inget på tv, jag kan lika gärna gå och lägga mig" när klockan började dra sig mot niotiden (stiger upp 04.15 så någonstans där måste man börja tänka på sin skönhetssömn, i alla fall i veckorna). Men nu är det Stranger Things (och ja, jag tycker också att den är Så. Himla. Bra, precis som samstämmiga oberoende källor har vittnat om) och Orange is the new black (blev helt till mig när jag upptäckte att det fanns TVÅ säsonger jag inte sett) varje kväll. Och det är ju bara EN BRÅKDEL av allt som finns (i pipelinen ligger bland annat: Marcella och The River). Och sen kollar vi ju på The Night Of (också jättebra serie) på HBO. Men den går ju i realtid, så det blir bara ett avsnitt per vecka (fast i helgen blir det nog två eftersom den lite har kommit i skymundan p g a ovan nämnda Netflixknarkande).
Något OS har jag inte sett förutom en (1) handbollsmatch (som Sverige förlorade). Men när jag körde till jobbet i morse så hörde jag samma intervju med Sarah Sjöström (om hennes brons på hundra meter nånting) inte mindre än tre (3) gånger på en och samma halvtimme så det är ju ingen större risk att man missar något (i alla fall inte så länge någon svensk(a) har medaljvittring).
Något OS har jag inte sett förutom en (1) handbollsmatch (som Sverige förlorade). Men när jag körde till jobbet i morse så hörde jag samma intervju med Sarah Sjöström (om hennes brons på hundra meter nånting) inte mindre än tre (3) gånger på en och samma halvtimme så det är ju ingen större risk att man missar något (i alla fall inte så länge någon svensk(a) har medaljvittring).
torsdag 11 augusti 2016
Minder?
Alltså, varför heter det egentligen mindervärdighetskomplex? Det borde väl i rimlighetens namn ändå heta "mindrevärdighetskomplex" eller något i den stilen? Det handlar väl om att man känner att man är mindre värd (eller värdig), man hör ju aldrig direkt talas om att någon känner sig "minder" värdig. ELLÖR?
Googlade, men fick bara reda på att motsatsen till mindervärdighetskomplex är storhetsvansinne, och det var väl inget nytt under solen precis.
Googlade, men fick bara reda på att motsatsen till mindervärdighetskomplex är storhetsvansinne, och det var väl inget nytt under solen precis.
onsdag 10 augusti 2016
Att strandpaxa är att dö en smula
Så här är det: jag har aldrig varit på solsemester. Jag har aldrig sett Medelhavet annat än på vykort, och de gånger jag har varit i kontakt med något annat än Östersjön eller Öresund går nästan att räkna på ena handens fingrar. Detta är absolut ingenting jag lider av eftersom jag varken gillar att sola, bada eller åka båt. Plus att jag får huvudvärk och blir helt färdig och orkar inte göra någonting alls så fort termometern visar över cirka 23 grader.
Ja, i alla fall. Igår när jag åkte hem så sa dom på radion att nu har det blivit förbjudet att STRANDPAXA i Italien. Att strandpaxa innebär tydligen att man ställer klockan och går upp jättejättetidigt på morgonen och paxar en plats på stranden genom att sätta ett parasoll och/eller lägga en handduk där. Sen går man och lägger sig igen för att sedan återvända utsövd några timmar senare och då vara garanterad en bra plats i solen. Detta är enligt Italien INTE OKEJ, så nu får italienska kustbevakningen åka omkring och beslagta "illegala parasoller" och sen får man lösa ut dom för 200 euro om man vill man ha dom tillbaks.
För en icketurist så är ju detta helt ofattbart underhållande. Jag skulle ju hellre skära upp pulsådrorna med ett cyklopöga än att ens tänka tanken på att närma mig på en strand där det var så knökat med folk att man låg som packade sillar, men efter att ha dryftat detta i fikarummet verkar det vara helt normalt vid Medelhavet. Att det är knökfullt och att huvudsyftet med resorna är att ligga som packade sillar och pressa. Ytterligare ett skäl att inte åka dit alltså. Flera rutinerade strandpaxare gav sig också tillkänna i fikarummet, ja det var nästan som att det var så man gjorde, lika naturligt som att andas. Man trodde ju annars att det bara var turistande tyskar som betedde sig som att de inte alls hade förlorat två världskrig, och att vi försynta svenskar snällt skulle vänta på vår tur precis som man gör vid busshållplatsen eller på posten hemma i novemberdimman. Men vid Medelhavet och med några all inclusivedrinkar cirkulerande i blodomloppet upphör tydligen fundamentala sociala regler att gälla.
Spännande. Men inte lockande. Jag håller mig nog på hemmaplan även i fortsättningen.
Ja, i alla fall. Igår när jag åkte hem så sa dom på radion att nu har det blivit förbjudet att STRANDPAXA i Italien. Att strandpaxa innebär tydligen att man ställer klockan och går upp jättejättetidigt på morgonen och paxar en plats på stranden genom att sätta ett parasoll och/eller lägga en handduk där. Sen går man och lägger sig igen för att sedan återvända utsövd några timmar senare och då vara garanterad en bra plats i solen. Detta är enligt Italien INTE OKEJ, så nu får italienska kustbevakningen åka omkring och beslagta "illegala parasoller" och sen får man lösa ut dom för 200 euro om man vill man ha dom tillbaks.
För en icketurist så är ju detta helt ofattbart underhållande. Jag skulle ju hellre skära upp pulsådrorna med ett cyklopöga än att ens tänka tanken på att närma mig på en strand där det var så knökat med folk att man låg som packade sillar, men efter att ha dryftat detta i fikarummet verkar det vara helt normalt vid Medelhavet. Att det är knökfullt och att huvudsyftet med resorna är att ligga som packade sillar och pressa. Ytterligare ett skäl att inte åka dit alltså. Flera rutinerade strandpaxare gav sig också tillkänna i fikarummet, ja det var nästan som att det var så man gjorde, lika naturligt som att andas. Man trodde ju annars att det bara var turistande tyskar som betedde sig som att de inte alls hade förlorat två världskrig, och att vi försynta svenskar snällt skulle vänta på vår tur precis som man gör vid busshållplatsen eller på posten hemma i novemberdimman. Men vid Medelhavet och med några all inclusivedrinkar cirkulerande i blodomloppet upphör tydligen fundamentala sociala regler att gälla.
Spännande. Men inte lockande. Jag håller mig nog på hemmaplan även i fortsättningen.
tisdag 9 augusti 2016
Semesterlistan, hur blev det EGENTLIGEN?
Innan semestern fyllde jag ju i en semesterlista, och nu tänkte jag gå igenom den för att se om det blev som jag trodde. Antar att alla sitter andlösa av spänning nu?
Mina planer för sommaren:Extremt få. Vi bestämde för ett tag sedan att vi inte ska åka någonstans i år. Inte för att vi brukar åka speciellt långt, vi sträcker oss som mest till typ några dagar i Stockholm eller möjligen Köpenhamn. Men i år ska vi alltså bara vara hemma, p g a att vi inte har så mycket gemensam semester. Eftersom jag är extremt hemmakär så gör det mig absolut ingenting. Stämde mycket bra. Vi såsade mest omkring hemma och det var jättehärligt.
Hur länge ska du vara ledig?Fyra veckor. Ja.
Vad ser du mest fram emot?
Att slippa en massa måsten och bara drälla omkring, gå taxpromenader, läsa böcker, grilla och dricka lite vin. Är så extremt lätt att tillfredsställa i det avseendet, jag är liksom helnöjd med att bara vara ledig. Känner inte att jag måste fara hit och dit och uppleva en massa baraföratt. Yes, det var verkligen något att se fram emot. Betonar att det verkligen var JÄTTEHÄRLIGT.
Vad kommer du att köpa inför semestern?
Inget, bara bunkra upp med låneböcker tror jag. Jag köpte tre pocketböcker, resten lånade jag. Har läst mycket, bra.
Kommer du att bli brun?
Hahaha, nej. Hatar att sola och blir dessutom snarare bränd än brun. Har i år uppgraderat från solskyddsfaktor 30 till 50 och köpt en dyr kräm, så det kommer förmodligen att ösregna varje dag bara för det. Det gjorde det inte, solen sken från morgon och kväll och till och med bleka jag blev lite brun om bena, tillika om armar och hals. Typisk bonnbränna, men det bekommer ju inte mig.
Vad kommer du att äta?
Kommer nog att unna mig/oss att äta ute mer. I vanliga fall händer det extremt sällan, så bara det ger ju semestern en exotisk touch av flärd och rikedom. Vi åt ute en (1) gång, på ett jättekonstigt ställe där det var "pizzabuffé" men man fick inte ta själv utan de som jobbade där gick och serverade pizzaslices efterhand som de blev klara, vilket innebar att man fick vänta helt orimligt länge på någonting som var tunt som ett oblat och i storleksordningen ett barns handflata, och inte speciellt goda heller, plus att de lagt dill i pizzasalladen. WTF liksom? Tror vi blev helt avskräckta där.
Vad kommer du att dricka?
Ömsom mineralvatten, ömsom vitt vin. Ja, det stämde väl rätt så bra. Drack whisky en gång och hade halsbränna i tre dagar efter det, så mot slutet var det nog mer mineralvatten än vin faktiskt.
Vad kommer du att ha på dig?
Narkotikajeans och någon slafsig t-shirt, ungefär som vanligt med andra ord. CHECK!
Det här lyssnar jag på i sommar:
Tystnad, fågelsång, Lars Winnerbäck. Lite så blev det, ja.
Hur kommer du att göra dig illa?
Förhoppningsvis inte alls? Men rispor från björnbärs- och krusbärstaggar samt skoskav hör väl till klassikerna. CHECK, plus att jag fick någon liten muskelsträckning i vaden, plus att jag trampade på något vasst och fick ett sticksår under foten.
Vad oroar du dig för?Det ska väl vara om det skulle hända något akut på jobbet, typ att min vikarie skulle dö eller något, så jag var tvungen att AVBRYTA MIN SEMESTER. Fyfan, då hade jag varit bitter i ett halvt århundrande tror jag. Oroade mig helt i onödan, visade det sig.
Hur kommer du att minnas din semester sedan i september?
Förhoppningsvis som semestern då jag vilade mycket och samtidigt fick en massa gjort. Hur nu det ska gå ihop sig, det gör det ju inte? Fick inte massor gjort, men jag vilade nog rätt mycket. Även om jag nu i augusti knappt minns det.
Mina planer för sommaren:Extremt få. Vi bestämde för ett tag sedan att vi inte ska åka någonstans i år. Inte för att vi brukar åka speciellt långt, vi sträcker oss som mest till typ några dagar i Stockholm eller möjligen Köpenhamn. Men i år ska vi alltså bara vara hemma, p g a att vi inte har så mycket gemensam semester. Eftersom jag är extremt hemmakär så gör det mig absolut ingenting. Stämde mycket bra. Vi såsade mest omkring hemma och det var jättehärligt.
Hur länge ska du vara ledig?Fyra veckor. Ja.
Vad ser du mest fram emot?
Att slippa en massa måsten och bara drälla omkring, gå taxpromenader, läsa böcker, grilla och dricka lite vin. Är så extremt lätt att tillfredsställa i det avseendet, jag är liksom helnöjd med att bara vara ledig. Känner inte att jag måste fara hit och dit och uppleva en massa baraföratt. Yes, det var verkligen något att se fram emot. Betonar att det verkligen var JÄTTEHÄRLIGT.
Vad kommer du att köpa inför semestern?
Inget, bara bunkra upp med låneböcker tror jag. Jag köpte tre pocketböcker, resten lånade jag. Har läst mycket, bra.
Kommer du att bli brun?
Hahaha, nej. Hatar att sola och blir dessutom snarare bränd än brun. Har i år uppgraderat från solskyddsfaktor 30 till 50 och köpt en dyr kräm, så det kommer förmodligen att ösregna varje dag bara för det. Det gjorde det inte, solen sken från morgon och kväll och till och med bleka jag blev lite brun om bena, tillika om armar och hals. Typisk bonnbränna, men det bekommer ju inte mig.
Vad kommer du att äta?
Kommer nog att unna mig/oss att äta ute mer. I vanliga fall händer det extremt sällan, så bara det ger ju semestern en exotisk touch av flärd och rikedom. Vi åt ute en (1) gång, på ett jättekonstigt ställe där det var "pizzabuffé" men man fick inte ta själv utan de som jobbade där gick och serverade pizzaslices efterhand som de blev klara, vilket innebar att man fick vänta helt orimligt länge på någonting som var tunt som ett oblat och i storleksordningen ett barns handflata, och inte speciellt goda heller, plus att de lagt dill i pizzasalladen. WTF liksom? Tror vi blev helt avskräckta där.
Vad kommer du att dricka?
Ömsom mineralvatten, ömsom vitt vin. Ja, det stämde väl rätt så bra. Drack whisky en gång och hade halsbränna i tre dagar efter det, så mot slutet var det nog mer mineralvatten än vin faktiskt.
Vad kommer du att ha på dig?
Narkotikajeans och någon slafsig t-shirt, ungefär som vanligt med andra ord. CHECK!
Det här lyssnar jag på i sommar:
Tystnad, fågelsång, Lars Winnerbäck. Lite så blev det, ja.
Hur kommer du att göra dig illa?
Förhoppningsvis inte alls? Men rispor från björnbärs- och krusbärstaggar samt skoskav hör väl till klassikerna. CHECK, plus att jag fick någon liten muskelsträckning i vaden, plus att jag trampade på något vasst och fick ett sticksår under foten.
Vad oroar du dig för?Det ska väl vara om det skulle hända något akut på jobbet, typ att min vikarie skulle dö eller något, så jag var tvungen att AVBRYTA MIN SEMESTER. Fyfan, då hade jag varit bitter i ett halvt århundrande tror jag. Oroade mig helt i onödan, visade det sig.
Hur kommer du att minnas din semester sedan i september?
Förhoppningsvis som semestern då jag vilade mycket och samtidigt fick en massa gjort. Hur nu det ska gå ihop sig, det gör det ju inte? Fick inte massor gjort, men jag vilade nog rätt mycket. Även om jag nu i augusti knappt minns det.
Jag hatar Ica Maxi
Igår var första jobbdagen efter semestern. Första jobbdagen efter semestern KAN vara rätt okej, speciellt som det är andra som också jobbar sin första dag efter semestern. Det är liksom lite undantagstillstånd. "Det är min första dag efter semestern" går att använda som ursäkt för allt från glömt lösenord till allmänna klantigheter. Åtminstone en halv dag, sen förväntas man nog vara vuxen och börja leverera igen.
Efter jobbet hade jag ärenden i närheten av Ica Maxi och jag gjorde då det FATALA MISSTAGET att gå in på Ica Maxi för att handla. Jag hatar Ica Maxi i allmänhet och igår stegrades denna känsla nästan till Falling Down-nivå. Mitt hat till Ica Maxi handlar mest om:
1. Det är alltid knökfullt på parkeringen. Det spelar ingen roll när eller hur dags man kommer, det är ändå alltid fullt, som om folk trodde att apokalypsen stod för dörren och det var dags att börja bunkra. Obs, sen behöver det inte alltid vara knökfullt inne på Ica Maxi, så jag antar att folk snålparkerar där för att det är gratis. Och är det något jag avskyr så är det att cirkla runt på knökfulla parkeringsplatser och försöka hitta en lucka någonstans där man ska försöka trixa sig in och ta sig ur utan att repa någons lack. Sagda lucka ligger undantagslöst tretusen mil från ingången, så att man får släpa på sina tunga kassar tills man liknar en primat. Alternativt köra kassarna i kundvagnen till bilen, och sedan göra en modern version av en Golgatavandring tillbaks till de där skjulen där kundvagnarna förvaras. Alltid tretusen mil från BÅDE bilen och ingången.
2. Ica Maxis kundvagnar. De är så djävla stora att man för helvete behöver skepparexamen för att baxa runt en sådan. Och det är väl bra när Familjen Annorlunda ska göra sina dagliga inköp, men för det lilla till normalstora hushållet känns det bara amerikanskt och överdrivet. Tunga och svårstyrda är de också. Och sen blir det alltid trängsel framför till exempel mjölkdisken när vissa parkerar sina kundvagnar en bit ifrån och närmar sig hyllan till fots, medan andra avancerar som stridsvagnar och slår av sådär tjugotvå hälsenor i minuten.
3. Storleken på Ica Maxi. Om Kiruna är Sveriges till ytan största stad så är Ica Maxi Sveriges till ytan största fenomen. Det tar ju för fan en timme att ta sig från entrén till kassan. Och det finns så mycket av allting att man blir precis matt. Bara avdelningen för tvål och schampo och sånt är ju för fan som en fotbollsplan. Och sen ska man forcera klädavdelning och sportavdelning och köksavdelning och kontorsavdelning och FAN VET VAD i samma storleksordning innan man ens är i närheten av matvarorna.
Igår var det extra apokalyptiskt på Ica Maxi, för de hade möblerat om eller vad man nu ska kalla det, det där idiotiska påfundet som affärer gör ibland för att de tror att det ska maximera inköpsprocessen (antar jag), så nu hittade man INGENTING. Eftersom jag bara är på Ica Maxi några få gånger per år hittade jag väl inte jättebra innan heller, men ett hum hade jag, och dessutom satt det stora skyltar i taket som med stora bokstäver hintade om vad som fanns i de olika gångarna. Det var väl för lätt, för nu var det nya skyltar med mycket mindre bokstäver som satt INNE i gångarna, så att man riktigt tvingades in i dom som en råtta i en Skinnerbox.
Jag skulle bland annat ha tepåsar. På långt håll såg jag en hörna där det faktiskt stod KAFFE med jättebokstäver. Te ligger ju liksom i samma härad, så jag drog mig ditåt. Fanns det tepåsar där? NÄ, DET GJORDE DET INTE. Fick vandra runt som en osalig ande i minst en kvart innan jag hittade tepåsarna, som stod på ett helt annat ställe. Hur dum får man bli? Ja, jag antar att det är uträknat så att man ska passera en massa såkallade lockvaror på vägen och känna att man behöver dom. Jag känner dock att jag inte behöver Ica Maxi i mitt liv när de gör det så djävla dumt.
Och överallt irrade människor omkring, inte spelandes Pokemon Go! utan letandes efter det som förra veckan stått i den hörnan, men som nu var flyttat någon annanstans. Inte ens personalen var säker på var grejerna fanns. Hörde en tant fråga en anställd efter bakplåtspapper.
"Vet du var bakgrejerna finns?" frågade den anställde. "Nää...?", svarade tanten förvirrat. "Jamen leta efter dom så hittar du nog bakplåtspappren där någonstans", blev det föga hjälpande svaret. Thanks for nothing liksom.
Ska fortsätta undvika Ica Maxi även i fortsättningen. Men jag överlevde alltså både det och första jobbdagen efter semestern. Med nöd och näppe.
Efter jobbet hade jag ärenden i närheten av Ica Maxi och jag gjorde då det FATALA MISSTAGET att gå in på Ica Maxi för att handla. Jag hatar Ica Maxi i allmänhet och igår stegrades denna känsla nästan till Falling Down-nivå. Mitt hat till Ica Maxi handlar mest om:
1. Det är alltid knökfullt på parkeringen. Det spelar ingen roll när eller hur dags man kommer, det är ändå alltid fullt, som om folk trodde att apokalypsen stod för dörren och det var dags att börja bunkra. Obs, sen behöver det inte alltid vara knökfullt inne på Ica Maxi, så jag antar att folk snålparkerar där för att det är gratis. Och är det något jag avskyr så är det att cirkla runt på knökfulla parkeringsplatser och försöka hitta en lucka någonstans där man ska försöka trixa sig in och ta sig ur utan att repa någons lack. Sagda lucka ligger undantagslöst tretusen mil från ingången, så att man får släpa på sina tunga kassar tills man liknar en primat. Alternativt köra kassarna i kundvagnen till bilen, och sedan göra en modern version av en Golgatavandring tillbaks till de där skjulen där kundvagnarna förvaras. Alltid tretusen mil från BÅDE bilen och ingången.
2. Ica Maxis kundvagnar. De är så djävla stora att man för helvete behöver skepparexamen för att baxa runt en sådan. Och det är väl bra när Familjen Annorlunda ska göra sina dagliga inköp, men för det lilla till normalstora hushållet känns det bara amerikanskt och överdrivet. Tunga och svårstyrda är de också. Och sen blir det alltid trängsel framför till exempel mjölkdisken när vissa parkerar sina kundvagnar en bit ifrån och närmar sig hyllan till fots, medan andra avancerar som stridsvagnar och slår av sådär tjugotvå hälsenor i minuten.
3. Storleken på Ica Maxi. Om Kiruna är Sveriges till ytan största stad så är Ica Maxi Sveriges till ytan största fenomen. Det tar ju för fan en timme att ta sig från entrén till kassan. Och det finns så mycket av allting att man blir precis matt. Bara avdelningen för tvål och schampo och sånt är ju för fan som en fotbollsplan. Och sen ska man forcera klädavdelning och sportavdelning och köksavdelning och kontorsavdelning och FAN VET VAD i samma storleksordning innan man ens är i närheten av matvarorna.
Igår var det extra apokalyptiskt på Ica Maxi, för de hade möblerat om eller vad man nu ska kalla det, det där idiotiska påfundet som affärer gör ibland för att de tror att det ska maximera inköpsprocessen (antar jag), så nu hittade man INGENTING. Eftersom jag bara är på Ica Maxi några få gånger per år hittade jag väl inte jättebra innan heller, men ett hum hade jag, och dessutom satt det stora skyltar i taket som med stora bokstäver hintade om vad som fanns i de olika gångarna. Det var väl för lätt, för nu var det nya skyltar med mycket mindre bokstäver som satt INNE i gångarna, så att man riktigt tvingades in i dom som en råtta i en Skinnerbox.
Jag skulle bland annat ha tepåsar. På långt håll såg jag en hörna där det faktiskt stod KAFFE med jättebokstäver. Te ligger ju liksom i samma härad, så jag drog mig ditåt. Fanns det tepåsar där? NÄ, DET GJORDE DET INTE. Fick vandra runt som en osalig ande i minst en kvart innan jag hittade tepåsarna, som stod på ett helt annat ställe. Hur dum får man bli? Ja, jag antar att det är uträknat så att man ska passera en massa såkallade lockvaror på vägen och känna att man behöver dom. Jag känner dock att jag inte behöver Ica Maxi i mitt liv när de gör det så djävla dumt.
Och överallt irrade människor omkring, inte spelandes Pokemon Go! utan letandes efter det som förra veckan stått i den hörnan, men som nu var flyttat någon annanstans. Inte ens personalen var säker på var grejerna fanns. Hörde en tant fråga en anställd efter bakplåtspapper.
"Vet du var bakgrejerna finns?" frågade den anställde. "Nää...?", svarade tanten förvirrat. "Jamen leta efter dom så hittar du nog bakplåtspappren där någonstans", blev det föga hjälpande svaret. Thanks for nothing liksom.
Ska fortsätta undvika Ica Maxi även i fortsättningen. Men jag överlevde alltså både det och första jobbdagen efter semestern. Med nöd och näppe.
måndag 8 augusti 2016
AquaSocks, the neverending story
Lider av för små AquaSocks. Har nu bara ett par som sitter skönt och de är på fallrepet, så idag när jag skulle åka till jobbet så tryckte jag på mig 37:orna som är lite för små, för jag tänkte att jag ska ju ändå mest sitta vid ett skrivbord, det är ju liksom inte samma vånda som att gå en mil i för små AquaSocks.
Jag beställde ju nya, av samma märke, i storlek 40. De kom, de sågs, de segrade inte utan visade sig vara två pråmar. Förstås! KUL. Not. Det är ju det som är det lömska med AquaSocksen, att den storleken som sitter perfekt ena gången inte alls passar lika bra nästa gång. Det är en chansning. Nu tycker jag faktiskt att de här leverantörerna, simbutiken punkt se och simma punkt se, får ta och rycka upp sig och se till att beställa hem ett lager i storlek 38 och 39. Jag måste börja bunkra för 2017. Så här kan vi fan i mig inte ha det.
Jag beställde ju nya, av samma märke, i storlek 40. De kom, de sågs, de segrade inte utan visade sig vara två pråmar. Förstås! KUL. Not. Det är ju det som är det lömska med AquaSocksen, att den storleken som sitter perfekt ena gången inte alls passar lika bra nästa gång. Det är en chansning. Nu tycker jag faktiskt att de här leverantörerna, simbutiken punkt se och simma punkt se, får ta och rycka upp sig och se till att beställa hem ett lager i storlek 38 och 39. Jag måste börja bunkra för 2017. Så här kan vi fan i mig inte ha det.
söndag 7 augusti 2016
Dussinmänniskorna
Jaha, nu föll vi till föga och skaffade NETFLIX till slut bara för att kolla om alla samstämmiga uppgifter om Stranger Things stämde. Hittills har vi sett ett (1) avsnitt, men det gillade vi. Anledningen till att vi inte BULKTITTAR, som jag har snappat upp att det heter, är att vi har serien Umbre på HBO att titta klart på först. Känns lite som att om vi släpper den kommer vi aldrig att kunna ta upp den röda tråden igen. Alla ser nämligen likadana ut i den. Ja, inte huvudpersonen, men alla biroller skulle ha kunnat spelats av en och samma person, någon slafsig ovårdad typ i skitiga kläder och med dolsk uppsyn. Det har kanske med min ansiktsblindhet att göra, men när jag i sjunde avsnittet aningslöst säger: "Han där, det är väl doktorn?" och får ett "Nej, det är ju kaptenen" till svar så känner man att här går det inte att göra något halvårs uppehåll medan man förlustar sig med den dolda nationalskatt som göms bakom Netflix-ikonen på ens SMART-TV.
Har tillbringat dagen ute i skog och mark, och borde nog masa mig ut i duschen för att fräscha till mig, samt (primärt) leta fästingar. Känns som att jag har ett dussin med mig hem eller så.
Glor på OS-handboll, Sverige mot Tyskland, och deppar lite för att tyskarna leder och för att Sverige verkar tvingas ställa upp med ett himla pojklag. Ingen Källman, ingen Ekberg, ingen Kim Ekdahl Du Rietz, bara (nä, okej, inte BARA, men rätt många) debutanter, och sen Kim Andersson? När spelade han i landslaget senast, det känns som att det är tio år sen. Deppar även lite allmänt för att semestern är slut. Och om våren är generös med helgdagar som ger klämdagar som gör att man kan lirka in lite långhelger och korta jobbveckor så erbjuder hösten ingenting. Inte ett piss förrän till jul, och i år är julafton på en lördag, vilket inte ger något överflöd av klämdagar direkt. Ja, man ska väl vara glad att man har ett jobb, att man inte behöver sitta utanför Konsum och tigga. Men det här med att jobba så djävla mycket, jag vet inte om jag tycker att det är nödvändigt faktiskt. Om sådär 17 år ska jag gå i pension, om inte någon rövhatt flyttar fram pensionsåldern till 150 år. Men det känns deppigt avlägset och inte mycket att hänga upp sitt liv på i nuläget. Får väl trösta mig med att en IDIOT på jobbet gick i pension nu under min semester och att jag aldrig behöver ha med hen att göra igen, någonsin. Man får vara glad för det lilla.
Nä, men om man skulle snegla lite på Netfl...nävisstnä, Umbre ligger före i pipelinen. Någon djävla ordning får det ändå vara.
Har tillbringat dagen ute i skog och mark, och borde nog masa mig ut i duschen för att fräscha till mig, samt (primärt) leta fästingar. Känns som att jag har ett dussin med mig hem eller så.
Glor på OS-handboll, Sverige mot Tyskland, och deppar lite för att tyskarna leder och för att Sverige verkar tvingas ställa upp med ett himla pojklag. Ingen Källman, ingen Ekberg, ingen Kim Ekdahl Du Rietz, bara (nä, okej, inte BARA, men rätt många) debutanter, och sen Kim Andersson? När spelade han i landslaget senast, det känns som att det är tio år sen. Deppar även lite allmänt för att semestern är slut. Och om våren är generös med helgdagar som ger klämdagar som gör att man kan lirka in lite långhelger och korta jobbveckor så erbjuder hösten ingenting. Inte ett piss förrän till jul, och i år är julafton på en lördag, vilket inte ger något överflöd av klämdagar direkt. Ja, man ska väl vara glad att man har ett jobb, att man inte behöver sitta utanför Konsum och tigga. Men det här med att jobba så djävla mycket, jag vet inte om jag tycker att det är nödvändigt faktiskt. Om sådär 17 år ska jag gå i pension, om inte någon rövhatt flyttar fram pensionsåldern till 150 år. Men det känns deppigt avlägset och inte mycket att hänga upp sitt liv på i nuläget. Får väl trösta mig med att en IDIOT på jobbet gick i pension nu under min semester och att jag aldrig behöver ha med hen att göra igen, någonsin. Man får vara glad för det lilla.
Nä, men om man skulle snegla lite på Netfl...nävisstnä, Umbre ligger före i pipelinen. Någon djävla ordning får det ändå vara.
torsdag 4 augusti 2016
Norman Bates morsa var säkert sån
Alltså på riktigt: föräldrar som lämnar sina barn (till barnvakt, goddammit) ett par timmar och sedan bölar i sociala media hur mycket de saknar dom, hur tomt det är, ATT HJÄRTAT VILL BRISTA. Är det inte lite psykopatvarning på det ändå?
Säg som det är istället: jätteskönt att vara av med dom en stund. Nä, det är det väl ingen som törs. Häromdagen träffade jag en vars barn nyligen flyttat hemifrån, och hon beskrev det på riktigt som "en sorg". Alltså seriöst?
Eller är det mig det är fel på?
Mvh
empatilös_och_självupptagen_68:a
Säg som det är istället: jätteskönt att vara av med dom en stund. Nä, det är det väl ingen som törs. Häromdagen träffade jag en vars barn nyligen flyttat hemifrån, och hon beskrev det på riktigt som "en sorg". Alltså seriöst?
Eller är det mig det är fel på?
Mvh
empatilös_och_självupptagen_68:a
tisdag 2 augusti 2016
Surar!
Har nu av två av varandra oberoende personer blivit rekommenderad serien Stranger Things och tror verkligen att den kan vara något för mig. Men den går på Netflix, och det har ju snåla vi inte. Ska ärligt fundera på att tänka om när det gäller Netflix, inte bara för detta utan även för att vi satt några stycken och diskuterade detta med abonnemang härförleden. Och jag drog min gamla vanliga drapa om att man tycker att 99 kronor här och 149 kronor där inte är några summor att tala om, men räknar man ihop det så blir det faktiskt en hel del. Det kan ju ingen säga emot, för så är det ju. Men då sa Bosse (som uppenbarligen tyckte att man kunde säga emot ändå) att tänk hur mycket pengar man la på till exempel skivor tidigare, det var ju betydligt mer än 99 kronor i månaden. Och då kom ju saken i ett annat läge, för vi köper ju filmer och boxar. Sällan till fullpris, men jag misstänker att det nog är för mer än låt oss säga 149 kronor i månaden, om man slår ut det på ett år. Och sen står ju de där filmerna och boxarna i hyllan och samlar damm, för det mesta. För det är inte många man ser mer än en gång, det är det inte. Undantag finns dock, men inte så att det betalar sig, och för den delen så är det väl ingenting som förbjuder en att titta mer än en gång på Netflix heller misstänker jag.
Amenjallefall. Ska som sagt tänka om där. För nu tänkte jag att jag skulle STREAMA. Jag säger jämt att jag "inte vågar ladda ner", men egentligen handlar det om att jag inte riktigt fattar hur man gör. Men STREAMA är ju inte ens olagligt (om man inte äger sajten som tillhandahåller grejerna, men det gör man ju inte). Micke till exempel, han STREAMAR ju exakt allt, och jag tycker nog inte att han är så värst mycket smartare än jag, så det borde jag ju klara av. Jag provade en gång för evigheter sen, men höll på att bli G-A-L-E-N på all reklam som ploppade upp stup i kvarten. Men så fick jag tips från en initierad användare hur man skulle gå tillväga. Följde detta tips och efter lite svordomar så strömmade det media i min dator. Utan reklam. Så himla bra, nu skulle jag börja titta på Stranger Things.
OCH SÅ VAR DET INTE TEXTAT.
Alltså, vad i HELVETE. Jag kan inte titta på engelskspråkiga serier utan text. Eller jo, jag KAN, men då måste jag nästan hålla andan samtidigt. Känns liksom lite för svårt att BÅDE hänga med i ordmassorna, översätta dom i huvudet samtidigt som man håller reda på vad som händer OCH utväxlar luft. Det gör inte så mycket om texten är på engelska, bara det är text. Jag vill gärna ha text även om det är på svenska. Inte för att jag inte förstår var de säger, utan för att...det är smidigt. På något sätt. Jag är en textremesknarkare, men det ska tydligen förvägras mig i detta STREAMANDE.
Hittade en annan sajt där de utlovade STREAMING med svensk text, men där kunde jag inte registrera mig. Eller rättare sagt, jag registrerade mig och loggade in och då sa de att det var felaktigt användarnamn. JAMENSKITIDETDÅFÖRHELVETE, kände jag på ett sätt som inte riktigt kändes värdigt en nybliven 48-åring.
Ska som sagt fundera över det där Netflixabonnemanget en gång till. När jag har surat klart.
Amenjallefall. Ska som sagt tänka om där. För nu tänkte jag att jag skulle STREAMA. Jag säger jämt att jag "inte vågar ladda ner", men egentligen handlar det om att jag inte riktigt fattar hur man gör. Men STREAMA är ju inte ens olagligt (om man inte äger sajten som tillhandahåller grejerna, men det gör man ju inte). Micke till exempel, han STREAMAR ju exakt allt, och jag tycker nog inte att han är så värst mycket smartare än jag, så det borde jag ju klara av. Jag provade en gång för evigheter sen, men höll på att bli G-A-L-E-N på all reklam som ploppade upp stup i kvarten. Men så fick jag tips från en initierad användare hur man skulle gå tillväga. Följde detta tips och efter lite svordomar så strömmade det media i min dator. Utan reklam. Så himla bra, nu skulle jag börja titta på Stranger Things.
OCH SÅ VAR DET INTE TEXTAT.
Alltså, vad i HELVETE. Jag kan inte titta på engelskspråkiga serier utan text. Eller jo, jag KAN, men då måste jag nästan hålla andan samtidigt. Känns liksom lite för svårt att BÅDE hänga med i ordmassorna, översätta dom i huvudet samtidigt som man håller reda på vad som händer OCH utväxlar luft. Det gör inte så mycket om texten är på engelska, bara det är text. Jag vill gärna ha text även om det är på svenska. Inte för att jag inte förstår var de säger, utan för att...det är smidigt. På något sätt. Jag är en textremesknarkare, men det ska tydligen förvägras mig i detta STREAMANDE.
Hittade en annan sajt där de utlovade STREAMING med svensk text, men där kunde jag inte registrera mig. Eller rättare sagt, jag registrerade mig och loggade in och då sa de att det var felaktigt användarnamn. JAMENSKITIDETDÅFÖRHELVETE, kände jag på ett sätt som inte riktigt kändes värdigt en nybliven 48-åring.
Ska som sagt fundera över det där Netflixabonnemanget en gång till. När jag har surat klart.
måndag 1 augusti 2016
Denna dagen ett liv
Går in i den sista skälvande semesterveckan idag. Det känns väl sådär. Hade LÄTT kunnat vara ledig lika länge till, men då var det väl läraryrket man skulle ha satsat på istället. Alternativt lyxhustru. Det förra börjar kännas som det snart är för sent och det senare lär ju aldrig hända om vi inte vinner på Lotto. Och eftersom vi i princip aldrig spelar/tippar/köper lotter så är ju sannolikheten för en storvinst...rätt så obefintlig. Så det blir nog ingen annan råd än att återvända till Grottekvarnen på måndag.
Men det är en vecka till dess, så nu gäller det att suga märgen ur det sista. Idag läste jag motvilligt ut Den som finner, del två i Stephen Kings trilogi som inleddes med Mr Mercedes. Givet att man läst den var Den Som Finner så djävla bra, nagelbitarspännande och så himla skickligt uppbyggd. LÄS FÖR BÖVELEN! För den nervsvaga kan jag infoga att det här inte är skräck utan mer åt deckarhållet. Och även om den alltså beskrivs som "fristående fortsättning" så gör man bäst i att läsa Mr Mercedes först, som OCKSÅ var en fantastisk läsupplevelse.
Varför jag "motvilligt" avslutade den var alltså för att nu har jag inget kvar. Eftersom jag är för lat för att läsa på engelska måste jag vänta i en EVIGHET på att sista delen ska översättas till svenska. Mitt liv är nu tomt och snudd på meningslöst.
Har reserverat ett antal böcker på bibblan, men de har väl fastnat hos slöa semestertyper som inte orkar ta sig til biblioteket för att lämna tillbaks dom. Har dessutom fyllt kvoten med låne-e-böcker och får inte ladda ner mer förrän tidigast imorgon. En svår stund för en bokknarkare.
Läser just nu Timur Vermes Han är tillbaka, som handlar om att Hitler av en okänd anledning vaknar upp år 2011 och får framleva sina dagar i ett modernt Tyskland med allt vad det innebär. Den är bitvis riktig rolig och bitvis rätt omständlig och bitvis måste man nog vara tysk för att uppskatta alla poänger tillfullo. Men helt klart läsvärd.
Ja, det var väl allt jag hade att rapportera idag. Spännande liv man lever.